Vad har jag gett mig in på?

IMG_2870IMG_2872IMG_2873IMG_2875IMG_2876norsk vägtunnelOldenVaknar till ännu en strålande dag. Att titta ut från sängen genom fönstret mot fjorden (och ser inte land) är som att vara ombord på ett kryssningsfartyg. Konstaterar att vi behöver inte åka Hurtigruten för vi upplever allt vi då skulle göra och mera därtill genom den här resan. Vi får allt – fjordar. berg, fjäll, vattenfall och forsar och framförallt skönhet!

Vi har två alternativ idag – antingen åka längs Sognfjorden upp till Stryn eller över berget Gaularfjället. Erfarenheten från gårdagens otroligt smala vägar med risk för trafikproblem så beslutar vi att vi åker över fjället. Enligt kartan är det en serpentinväg direkt i början av stigningen upp på fjället men lite kurvor ska vi väl klara av!

Det visar sig att det inte bara är lite kurvor som vi ska klara av! Det är den smalaste och krokigaste väg jag någonsin varit med om – och brant! Törs inte riktigt titta neråt. Vi får hjälpas åt med att ta oss uppåt – maken sköter körningen och jag får ha kontrollen på att det inte kommer något stort fordon som ska möta oss i en hårnålskurva! Jag hinner tänka mera än en gång ”vad har jag gett mig in på?”. Serpentinvägen kommer så småningom upp till Gröndalsstolen 1400 m.ö.h. Där finns sedan två år en utsiktsplats i form av ett trekantigt betongblock med staket och en pir ut över dalen. Skulle inte mot betalning gå dit ut men maken är modig och tar kameran med och förevigar serpentinvägen uppifrån. Detta är en av de 18 nationala turistvägarna i Norge!

Färden fortsätter lite lugnare nu ömsom på platt landskap uppe på fjället och ömsom utförsbackar. Det är otroligt vackert med alla vattenfall och forsar och fjällen som avlöser varandra. Innan vi kommer till Stryn rundar vi viken vid Nesset (undrar om Knut kommer härifrån!) och Olden och där ligger två jättestora kryssningsfartyg – det ena från England.  Förbi Stryn och naturligtvis direkt in i en tunnel. Jag vänjer mig inte – det är lika läbbigt att åk genom dessa gamla, trånga och mörka tunnlar. Och så händer det som inte ska hända!! Vi är på väg in i en låg och lång  tunnel och med mycket trafik och plötsligt är det stopp! Vi vet inte varför och det känns som om snart får jag panik! Tänker på St Gotthardstunneln i Schweiz där det hänt ruskiga olyckor. Så får vi se lite längre fram hur två stora långtradare ska mötas i den trånga tunneln och de kör sååå försiktigt tack och lov och så äntligen kommer de förbi varandra och trafiken kan åter rulla på. Vi kommer ut ur tunnel och direkt kommer en ny. Där är det vägarbeten och man släpper på trafiken i omgångar med ledbil som följer. Det blir naturligtvis snabbt köer och jag tänker på de stackare som då sitter fast i tunneln vi nyss lämnade och som inte heller vet varför de står stilla mitt i mörkret!! Ruskigt!! Idag blir det en lång färd och vi har ju blivit ”försenade” genom alla stopp så vi når inte riktigt fram till vårt mål för dagen. Vi kommer till staden Lom och tar in på deras Campingplats. Inte den roligaste men det är kväll och vi är trötta efter dagens strapatser och säger till varandra – äh vi ska ju bara sova här och sen åka vidare!

1 tanke kring ”Vad har jag gett mig in på?

  1. Birgitta

    Gudrun, jag har just läst din målande beskrivning av hur det är att bila i Norge. Ska inte ens åka med personbil eller buss utan det blev Hurtigrutten för några år sedan och den kan jag varmt rekommendera för vi upplevde sex dagar med fint väder utan strapatser eller med hjärtat i halsgropen.Kram. Birgitta

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *