Vi startar dagen med ”vingårdsgenomgång” och kodar GPS:en. Maken har inför resan köpt en bok om Alsace och dess vingårdar utefter Route des Vins.

Svårigheten med vår stora och långa husbil är att det inte finns möjligheter att stanna vid de vinställen som ligger mitt i byarna med sina slingrande gator och tätt mellan husen så vi måste hitta ställen som ligger på landet utanför byarna. Vi hittar förstås såna ställen också och så börjar det trevliga med att prova olika viner. Hittar snabbt en ny favorit vitt vin – Grau Burgunder! Så smakrik och härlig!

Vi kör från norr och söderut och övernattning sker på en stor men mycket trevlig camping i Riquewihr. Två storkar gick obekymrade omkring bland husbilarna.

Vi fortsatte vår vingårdsgenomgång på kvällen och avsmakade givetvis lite av det inköpta! Nästa dag avslutades Alsace-turen nere vid Colmar. Där trodde vi ett ögonblick att vi kommit fullständigt fel för i en stor rondell står en enorm staty med frihetsgudinnan!! Majs odlas i stora mängder och torkas sen i stora hässjeliknande ställningar.

Idag behöver vi komplettera matförrådet så det blir ett stopp vid matkedjan Edeka i Oberrotweil. Övernattningen sker på en bergstopp i Schwartzwald  – i Walsh .Vår GPS  var inte så tydlig i instruktionen så det blev en sightseeingrunda innan vi kom fram till ställplatsen. Där får vi sällskap av en schweitzisk familj med en liten 1-årig baby.  De hade en riktig jeep och vecklade ut ett komplicerat tält som satt ovan på bilen. Har aldrig sett något liknande och det var fascinerande att se alltihopa. Vi pratade lite med familjen och de hade gjort mängder av resor med den här jeepen med tältet på taket.

En fantastisk solnedgång fick avsluta dagen och imorgon lämnar vi Baden för att åka mot Pfalz och mera vingårdar!

Vägarbeten, vägarbeten, vägarbeten och därmed också köer, köer, köer. Att tyskarna står ut med detta år efter år!! Och det behövs för motorvägnätet är i ett bedrövligt dåligt skick. Det är en lisa för hörsel och bilens välbefinnande att åka av motorvägen och köra på lite mindre vägar. Men motorvägarna är ju också transportsträckor mellan olika platser så det behövs ju att man kör vissa mil där också!!

Dessutom ösregn och otroligt mycket trafik (så här många bilar ser vi nog inte i Leksand på sammanlagt flera, flera år!). Vi minns nu också när Berlinmuren hade rivits och mängder av Trabantbilar från Östtyskland vällde ut vid Kasselbackarna. Deras motorstyrka var ju inte av det imponerande slaget och de skulle till varje pris köra om varandra och helst ligga i ytterfilerna, så då blev det verkligen köer av oss från västeuropa bakom dessa Trabanter i de väldiga uppförsbackarna – sen gick det med våldsam fart utför!!

Hade planerat övernattningen på Wohnmobilpark Silbersee söder om Homberg men den var inte en särskilt trevlig plats så vi fortsatte till  Neukirchen – en stor och mycket fin ställplats. En härlig kväll – lugnt och fint!

Nästa dag kommer vi så äntligen till Alsace! Fortfarande regn – men det är trots det som att komma in i en teaterkuliss. Ofattbara vackra små byar med korsvirkeshus och kaskadpelargoner i en storlek som vi aldrig ser i Sverige! Här planterar man även på trottoarerna – direkt på marken som t ex i Molsheim. Vackert!

Övernattning i Molsheim och sen ska vi börja vår väg genom Alsace Route des Vins.

Vi kör mot favoritställplatsen i Bunn – Bauergården. Det är 16 husbilar där när vi kommer men det finns som tur är några platser kvar. Vi står lite ovanför de andra och invid skogen. Det är en typisk John Bauerskog och när som helst kommer det nog några troll fram!

En skön kväll och imorgon ska jag träffa mitt barnbarnsbarn Aron för första gången!

Vaknar och ser att det är frost ute! Men det är en strålande vacker dag med molnfri himmel och sol. Vi kommer så småningom fram till Kristianstad där nästan hela familjen är samlad hemma hos den nyblivna farmodern. Hon är nyinflyttad i ett fint litet hus och där möts gammelfarmor och lille Aron nu äntligen. Han är en kopia av sin pappa – mitt äldsta barnbarn Alexander och sover mest hela tiden men det är en speciell känsla att hålla i en liten baby. Underbart! Vi gör även ett besök på kyrkogården och får en fin stund vid minneslunden där Björn nu vilar.

Det blir Åhus Camping för natten och det märks här att säsongen närmar sig slutet för det är inte särskilt trångt om plats här.

Samma fin väder nästa dag och nu går färden vidare mot Öresundsbron och kontinenten. Åbergs trädgård – ligger strax utanför Ystad och är enligt Google mycket gammal! Resan går genom Danmark och vi tar färjan över till Tyskland och är framme vid vår nästa övernattning i Fehmarn. Också en favoritplats på bondgården med alla djuren.

Idag går färden vidare från Åre och in i Norge. Via Trondheim tar vi oss söderut. Mängders mängder av vägarbeten så det tar lite tid! En lite märklig upptäckt – varningsskyltarna för älg är verkligen annorlunda i Norge mot i Sverige. Bilden på älgen i Sverige är en rask, pigg och kry älg medan den norska ser så gammal och trött ut. Tror inte att de är såna i verkliga livet, men varför har man valt att göra en så bedrövlig bild av en norsk älg som varning??

Övernattning sker i Oppdal – en trevlig camping i mellersta Norge. Vi kommer lite tidigt och tur är det för sen kommer husbil efter husbil inkörande som inte får plats utan får åka vidare.

Nästa dag är den 2 juli och idag blir Lian tonåring. Hon är just nu på väg med flyg till Tokyo för att ha sitt sommarlov. Vädret är superfint och inte ett moln i sikte. Vi närmar oss nu norska fjällvärlden och det är vackert, vackert!! Så många forsar och vattenfall och vilka berg som omger oss. Rafting är populärt förstås och det ser lite farligt ut men görs säkert med stor säkerhet av de vana guiderna.

Arkitekturen på hus i Norge är en historia för sig – vi åker förbi de mest osannolika byggnader bland annat järnvägsstationen i Drivstuk som ser ut precis som ett pepparkakshus.

Vi åker förbi Tessand där vägen startar upp på fjället Valdresflye. Det är en av Norges Nasjonala turistvägar. Vi åker även förbi Riddarsprånget och här finns en sägen om Sigvat Leirholar som var en av kungens rådgivare. Han fick ett brev från en vacker flicka som skulle gifta sig med riddaren Eldjarn. Men flickan ville inte gifta sig och Sigvat bestämde sig för att befria henne. Han red till Eldjarns gård och hämtade henne. Eldjarn jagade efter dem, men fick ge sig när Sigvat med flickan i armarna hoppas över Sjoa – nämligen Riddarsprånget. I turistbroschyrerna avråds man från att prova det språnget!!

Det är så otroligt vackert när vi kommer upp på kalfjället. Fortfarande ett fantastiskt fint väder och det gör ju inte det vackra mindre vackert! Fjäll runt omkring oss med snö på och när ett fjäll tar slut tar ett annat vid så det tar liksom aldrig slut. Kanske därför det finns något som heter fjällpanel – där ligger ju panelen omlott liksom de norska fjällen faktiskt gör!! Vi fricampar på 1390 meters höjd tillsammans med några fler husbilar. Detta är livskvalitet!!

Lite bättre väder nästa dag. En nostalgipromenad runt mosters gamla hus och ett farväl med hopp om snart återseende till kusinen med fru. Sen går resan vidare till Sollefteä – min födelse- och uppväxtstad. En snabb tripp upp till Remsle där mitt barndomshem var. Huset finns kvar men ser inte riktigt ut som förr – vem gör det förresten!!

Sen går färden upp mot Jämtland – förbi Döda Fallet och Thailändska Paviljongen som jag skrivit om i en tidigare blogg. Vi kommer tidigt till Östersund och eftersom Fia – dottern – arbetar så är det lämpligast att vi kommer när hon finns hemma på kvällningen. Så vi fortsätter norrut till Skärvången där det finns ett fantastiskt gårdsmejeri som säljer ost av alla sorter man kan tänka sig. Så klart blev det en del handlat och vi har ju kylskåp ”ombord” på husbilen så det är inga problem med förvaringen.

Så småningom kommer vi då fram till Edsåsen där Fia bor och håller på med ett husbygge. En jättegod middag, trevligt sällskap (Micke och Love kom förstås också dit) och mycket prat och skratt.

Nästa dag ska Micke hjälpa till vid Åre Extreme Challenge så vi har Love med oss i Fias bil och får en sightseeing som heter duga. Upp till Storulvån i ett sagolikt väder och lunch och sen ner till Åre och upp till Stordalens Copperhill Mountain Lodge på Förberget. Oj vilka hus där är bl a Zlatans märkliga hus. Eftermiddagen tillbringar vi i solstolar och kastar också frisbee med Love. Ännu en trevlig kväll med god middag.

Tidigt onsdagmorgon åker vi iväg med husbilen. Mot Norrland och Höga Kustenbron.  Kommer fram ganska tidigt på eftermiddagen, vilket visar sig vara bra för att överhuvudtaget få en ställplats till husbilen uppe på berget. Mängder av bilar står där redan och vi tar sista platsen! Det är ovanligt lugnt och tyst och lite folk utomhus – det är nämligen fotbollsmatch på TV mellan Sverige och Mexico. Solen bränner het och utsikten är fantastisk – även solnedgången när den väl kommer!

Nästa morgon åker vi till Säbrå. Därifrån kommer Margareta Burea i slutet av 1500-talet. Hon är även känd som Stormor i Dalom – hon gifte sig som 16-åring med prästen från Leksand och flyttade dit. Odd Fellows Rebeckaloge i Leksand heter Margareta Burea. Jag har genom släktforskningen fått reda på att jag härstammar i direkt led både genom min morfar och genom min mormor till henne. Känns lite märkligt när jag numera också är en Rebeckasyster i ”hennes” loge!! En vacker bygd och intill kyrkan en liten dalgång absolut fylld med vita och rosa krolliljor.

Stannar och äter lunch i Binböletjärn och namnet gör att vi börjar fundera över ortsnamn och hur de är olika i olika landskap i vårt land. I Ångermanland är ofta avslutet på ett ortsnamn ”ånger” (Ullånger, Njutånger, Selånger mm) och det har ju givetvis inget med ångra att göra (även om man kan göra sig lustig över namnet Njutånger).  Givetvis googlade vi på detta och det betyder grund havsvik. Så nu blev vi lite klokare igen!!

Färden går vidare norrut och en liten sväng ut i Nordingrå – vackert! Genom skogarna och förbi min mormor och morfars ställe i Kyrkdal och sen till Tjäll i Multrå utanför Sollefteå. Där står min kusin Lars och viftar när vi sveper förbi och missar avfarten – det är bara att vända! En jättetrevlig kväll – trots ösregn och kyla – med kusinen och fru Berit. God mat och mycket prat med gamla minnen och släktskvaller!!