Ja, egentligen är jag inte så”oäkta” eftersom jag är i rakt nedstigande släkt med ”Stormor i Dalom” dvs Margareta Burea. Både min mormors och min morfars släkt kommer från Margareta Burea. Hon kom från Säbrå utanför Härnösand men flyttade som 16-åring till Leksand och gifte sig med prästen. Hon blev under sin levnad känd som ”Stormor i Dalom” då hon hjälpte många nödställda under de svåra åren i början av 1600-talet.

Leksandsdräkten är nog den vackraste folkdräkt som finns i vårt land. Så fylld av tradition och så otroligt välarbetad. Den har jag nu sytt till mig själv. Jag har gått på sykurs på Hemslöjden sen i höstas och nu är dräkten färdig. Jag har lärt mig alla speciella ord och uttryck (inte så lätt) – överdelen är sydd i kamris (mönstervävt ”köpetyg” i bomull), kvalarna är överdelens manschetter (broderas med krussöm på vitt linne – ursvårt), snörlivet är i siden med broderier i lasksöm, snört med maljor och band, majden är förklädet och under den ska kjolsäcken (väskan) titta fram. Mycket broderier och mycket att hålla reda på. Men jag känner mig faktiskt riktigt stolt över att ha sytt hela dräkten – förutom ”käringhatten” men det får bli en senare fråga!

Det finns ju en del s k ”dräktpoliser” som anser att en folkdräkt ska man bara bära om man kommer från den orten – men vem har sagt det i dagens samhälle?? Ingen! Du kan/får bära vilken dräkt du vill bara du bär den med stolthet och heder!