Kategoriarkiv: Ej kategoriserad

Resa runt Vänern!

Vi startade i husbilen mot Malung och sen söderut mot Arvika. Målet var småbåtshamnen i Arvika där vi varit tidigare och det är utomordentligt och vackert vid vattnet. Vägarna i Värmland är något utöver det vanliga – det är berg- och dalbana hela tiden och mycket vackert landskap. Tyvärr regnade det så att se utsikten ovanför Sunne över Fryken var inte så lyckad! Men framme vid målet sken solen igen (även om det inte var i Karlstad!!) och där var många husbilar uppställda och t o m en som stod och väntade som en gam på att få ta vår fina plats (som var förbokad som tur var). Han fick snopet åka vidare när vi kommit! Månen gav oss en fin avslutning på kvällen med sitt sken över vattnet!

Nästa dag åkte vi vidare mot Årjäng och mot Håveruds akvedukt. Här var vi tvungna att åka småvägar och de var smala och slingriga och gick nästan ännu mera upp och ned. Ibland hisnande och fick man möte så drog vi en lättnandes suck efter mötet att vi inte kanat ner i diket – så smala var vägarna! En otrolig syn att se denna akvedukt . Sveriges första och den var klar 1868! Tyvärr kom det inga båtar när vi var där! En god äppelkaka och kaffe blev en skön avslutning i solskenet.

Färden fortsatte till Sunnanå strax norr om Mellerud. Även det en småbåtshamn med mycket bra ställplats fint ordnad. Många, många husbilar. Man kan inte alltid välja vilka man hamnar bredvid (här kunde man inte förboka plats) och  närmast oss stod två familjer som vänt sina husbilar så att de hade en ”uteplats” mellan sig. Det är ju trevligt men det var högljudda personer med ett språkbruk som lämnade en hel del att önska och spelade Sven-Ingvars gamla låtar på hög nivå. Har egentligen inget emot Sven-Ingvars men väljer helst själv när och hur högt jag vill höra!!

Nästa dag hade vi förbokat plats vid Läckö Slott och dit var det inte så långt så vi gjorde en liten utvikning till Västkusten och Uddevalla. Trevligt,  vädret var fint med sol. En liten sväng genom Lilla Edet där Sveriges första slussar finns. Nu var det inte så slingriga vägar och inte heller sån berg- och dalbana.

Kom fram till Läckö Slott och det ser ju verkligen ut som ett slott ska se ut med tinnar och torn!! Vi hade föreställt oss att ställplatserna för husbilar skulle ligga vid strandkanten mitt emot slottet och blev grymt besvikna när hela ställplatsområdet låg i skogen!! Tallar och myror var det gott om men ingen utsikt!! Man fick gå en skogsstig ner till vattnet för att kunna se slottet.

Hemresan gick via Inlandsvägen och kaffepaus vid Sjötorp – där Göta Kanal börjar. Sen blev det lunchpaus vid den fina rastplatsen vid sjön Långban.

Så nu hade vi faktiskt åkt runt Vänern och lite till och när vi kom hem så regnade det  – förstås – och blåste riktigt kallt! Men vad gör det – det ger så fina minnen att kunna resa runt med husbilen och se vårt vackra land och ha bostaden med sig hela tiden!!

En resa i tid och rum!

För att få lite distans till Coronapandemin åkte vi i husbilen norrut för några dagar i juli. Efter första övernattning i Stocka Brygga (med mängder av husbilar!) körde vi vidare norrut med avsikten att nästa övernattning skulle vara vid Skuleberget vid Höga Kusten. Vi körde via Bispgården och stannade till vid det märkliga thailändska templet som finns i Ragunda. Allt till ära till kung Chulalongkorn från Thailand som vid sin resa i Sverige såg området och lät bygga detta tempel. Ser väldigt märkligt ut med ett thailändskt tempel i den norrländska naturen.

Resan fortsatt via Sollefteå – min uppväxtstad och där åkte vi runt och tittade på olika platser med minnen för mig. Fortsatte sen för att komma fram till ställplatsen vid Skuleberget. Regnet öste ner och vägarna är – som överallt annars i Sverige – under all kritik med skador och gupp. När vi kom fram till vårt mål för eftermiddagen (klockan var ca 14.30 ) var ställplatsen totalt full av husbilar – säkert 50 – 60 styckna. Så vi måste alltså hitta ett nytt ställe att övernatta på. Vi insåg att det knappast var bättre någonstans längs kusten så vi letade via mobilen på ställen en bit in i landet. Hittade Sandslån och åkte dit.

Sandslån var för mig ett ställe där min morfar arbetat med timmer en gång i världen, men det var nog också allt jag visste. Hade väl inte lyssnat när min mamma förmodligen berättat eller så hade hon inte berättat något!!

Vi kommer till ställplatsen som är belägen där det s k timmerskiljet ägt rum. Här finns bl a fem tvåvåningstegelhus som var arbetarbostäder. Arbetsstyrkan rekryterades under våren och stannade till hösten och bodde alltså i dessa hus. Här hade alltså min morfar förmodligen bott! Där finns huset där marketenteriet var och utanför ligger en scen med en otrolig målning av timmerflottare. Där finns rejäla bord och bänkar och man tänka sig hur det kunde vara på kvällarna med dryck och slagsmål!! Kvar finns också driftsledartornet en bit ute i älven.

Timmerskiljet i Sandslån var på sin tid  världens största i sitt slag och som mest arbetade 700 man dagligen med sorteringen under sommarmånaderna.

Historiens vingslag fanns verkligen här den här kvällen! Jag skulle så gärna velat höra min mamma och morfar berätta mera om detta, men nu får jag nöja mig med vad som finns nedtecknat.

Vad som dessutom finns i närheten av Sandslån är den trakt där man hade häxprocesser under 1600-talet. Enligt släktforskningen min bror har gjort så brändes två kvinnliga släktningar till oss som häxor (då förstår man kanske anlagen …..) och det var här i denna trakt där den bl a finns en vägvisning till Häxberget! De dödsdömda vandrade från kyrkan upp till berget där bödlarna väntade. Avrättningsplatsen vittnar idag med sin minnessten om den grymma historiska händelsen – tiden när ”Män dömde och kvinnor dog”. Straffet för trolldom avskaffades i svensk lag 1779.

Detta var en bonus under vår husbilsutflykt som jag inte hade räknat med. Vilken tur att ställplatsen i Skuleberget var full!!!

Raukar, saffranspannkaka och strandskator!

Eftersom makens son och barnbarn numera bor i Visby så styrde vi husbilen mot färjan i 20190529_102239 1Nynäshamn för överfart till öjn! Det blev med den senaste av Destination Gotlands färjor och visst var den fräsch, men inte särskilt annorlunda än de andra färjorna! Att komma till Gotland 20190530_13552320190529_224905 1och Visby är som att komma till ett ställe utomlands – det är så speciellt och nästan exotiskt med dessa gamla hus och kyrkor och inte minst ringmuren. Vi hade dessutom otrolig tur med vädret och så många och stora syrénbuskar har vi nog aldrig sett! Otroligt vackert.

På kvällen blev det japansk mat hemma hos Joakim och Lian och en härlig och trevlig pratkväll. På morgonen dagen därpå var det många fåglar utanför husbilen och en sort som vi aldrig sett förut och efter en del google-sökande insåg vi att det var strandskator!

Nästa dag startade med en resa norrut till Valleviken där lunch var bokad på Sjökrogen. Mycket, mycket trevligt och god mat.  Ett ”stopp” vid Lergraven för att beskåda rauken Lergravsporten. Märkliga stenformationer!  En gotländsk gärdsgård sen inte lika dan ut som de vi har i Dalarna men fyller väl sin funktion ändå! En fin ”guidad” resa genom Slite med mycket information (allt av Joakim) och det är alltid lika trevligt att få veta lite mera om de orter man passerar. 20190531_141942Kvällen tillbringade vi i husbilen med medhavd mat och såg en fantastisk solnedgång . Vi har hittat ett toppenställe för husbilen strax utanför ringmuren och nere vid havet.

20190531_145309 1sta dag åkte vi mot Fårö. Efter två timmar i bilkö kom vi så ombord på färjan över från Fårösund till Fårö och kunde äntligen få besöka Ingmar Bergmans ställe och museum. Så fint att så mycket är bevarat av vad han gjort så att eftervärlden får ta del av det. En fikapaus på museet med – förstås – gotländsk saffranspannkaka med salmbärssylt och grädde! Mums så gott!

Sista kvällen med gänget! Nu var det en otroligt vacker försommarkväll och det blev en god middag med Joakim och Marie då vi faktiskt satt utomhus. 20190531_180242 1Överallt i Visby var det fullt av folk på uteserveringar och det kändes verkligen som om vi var utomlands och inte i Sverige.

Tidigt uppe nästa morgon för att åka med 07.15-färjan tillbaka till fastlandet. Strax efter Nynäshamn började det regna och så gjorde det tills vi kom hem till Styrsjöbo och resten av kvällen också! Temperaturen sjönk ju förstås också så då framstod vår korta resa till Gotland i ännu mera exotiskt ljus!

Läger i öknen!

20181203_11454320181203_11451020181203_12544820181203_12551220181203_13344020181203_13294120181203_17122120181203_17071820181203_17113820181203_14450320181203_174534Telefonen ringde 04.06! En mekanisk röst säger ”this is a wakeup call, this is a wakeup call”. Telefonen fanns på min sida om sängen så det var jag som yrvaket svarade och det  tog en stund innan jag fattade att det inte gick att prata med den mekaniska rösten i luren. Förstod snart att receptionen varit övernitiska och börjat ringa runt till vår grupp EN DAG FÖR TIDIGT!!

Nåja vi somnade om och efter frukost tog vi en taxi till tygsouken. Jag ville titta på svart tyg till en kavaj. Efter ett antal tittar in i shopar fick vi veta att den tygsouk vi var i var avsedd för grossister och man kunde bara köpa tyg på rulle inte per meter. Den tygsouk jag trodde jag var i fanns på andra sidan Creeken. Så vi gav upp projektet och åkte hem till hotellet. Där tog vi tårtan från kylskåpet och åkte upp till pooltaket med våra vänner. Beställde kaffe och bestick och avnjöt den goda chokladtårtan i skuggan.

På eftermiddagen körde sex jeepar upp framför hotellet för att köra oss alla ut i öknen. Vi satt sex i varje bil och så började färden. Först efter ”vanliga” vägar och bl a förbi stadion för kameltävlingarna. Stora karavaner av kameler rastades och vi mindes när vi var på en tävling och satte oss naturligtvis fel på läktare. Vi såg bra platser men de var inte till för ”vita” utan vi blev bortkörda till lite sämre platser!! Ingen jämlikhet där inte – tror inte det är bättre idag än för 40 år sen!!

Innan vi åkte ut i själva öknen stannade alla jeepar och pyste ut luft i däcken. Sen  började då ökenfärden på riktigt. Upp och ner i sanddynerna och chaufförerna försökte nog överträffa varandra. Jag var övertygad om att vår jeep skulle välta men det gjorde den som tur var inte. När vi såg ökenlägret på håll – campen – så säger vår chaufför att ”ingen ökentur utan hopp” och så flyger vi upp i luften och dunsar ner och dunsar gjorde även mitt huvud mot taket. Trodde att jag skulle svimma men det gjorde jag inte men himmel så ont det gjorde!!! Fick snabb hjälp av medföljande syster Catharina som gav mig en kall flaska vatten att hålla mot den bula som redan vuxit upp

Solnedgången som vi nu upplevde var magisk! Så otroligt vacker. Här var uppdukade platser med kuddar och två jättemattor som scen. En enorm buffé med mat som smakade mycket bra. Uppträdanden i form av olika arabiska danser var sevärd men inte mera och när magdansösen sen uppträdde och till varje pris skulle ha upp gästerna på ”scenen” var rent bedrövligt att se!! Men det finns alltid folk som tycker att detta är höjden av roligt och då tar det liksom aldrig slut!!

Vår guide ordnade med en ispåse till min bula och vår chaufför var hur ledsen som helst över vad som hänt! Så han körde mycket försiktigt hem och körde dessutom vilse så han blev faktiskt ännu mera ledsen!! Stackarn – inte riktigt hans dag! Jeeparna stannade och fyllde på med luft i däcken innan vi kom ut till de ”vanliga ” vägarna.

Vi hade mycket sand i skorna som vi fick sparka av oss innan vi kunde gå in i hotellet. Nu väntade en kort nattsömn innan telefonen skulle ringa 04.06 igen. När vi kom till vårt hotellrum stod där ett stort fat med frukt och ett ursäktsbrev från receptionen över att de ringt och väckt oss på morgonen! Verkligen trevligt och uppskattat!

 

Moskébesök

20181202_125501 20181202_125550 20181202_104004 20181202_105255 20181202_102551 20181202_110856 20181202_115335Tidig avresa mot Abu Dhabi! Det är UAEs nationaldag idag så det är mycket trafik. Vi ska idag bl a besöka Sheik Zaedmoskén som är en av världens största moskeer (naturligtvis!!). Gruppens kvinnor hade behövt veta dresskoden innan vi åkte hemifrån men den informationen fick vi aldrig. Nu blev det ett hopplock av vad alla har med sig så vi kommer nog att se ut som ett smurfgäng på utflykt. Själv köpte jag en vit sidensjal på marknaden . Dresskoden är som så att det är långbyxor – ej tajta – eller lång kjol och då ska det vara långt ända ner till fötterna. Upptill långärmat och ej genomskinligt eller glittrigt. Vitt får inte bäras, bara som sjal. Så för min del blev det blommiga långbyxor och det enda riktigt långärmade jag hade med var en tunn svart täckjacka.

Kommer ihåg första gången jag besökte en moské – det var världens äldsta(!!!) i Damaskus i Syrien under slutet av 70-talet (översta bilderna). Vi var två medföljande till våra män som arbetade i ett projekt där och det ordnades lite program för oss bl a ett besök i Umayyadmoskén. Om man är lång och ska ta på sig   den kvinnliga svarta besöksdressen med liten kapuschong blir det svårigheter. Att visa benen var inte bra och den här dressen slutade på halva smalbenet på oss båda. Jag hade dessutom en dåtida modern frisyr – helpermanentat långt hår som verkligen var en stor volm! Hur få in den i den lilla kapuschongen! Ja vi skrattade så vi vek oss när vi höll på i ett förrum för att göra den arabiske vakten nöjd! Vi blev insläppta till slut och det var fantastiskt att få gå omkring på jättemattor (utan skor förstås) och se detta urgamla monument över islam. Vår guide sa att Johannes Döparen var begravd här – vet inte sanningshalten i detta.

Tänkte på detta när vi innan vi fick kliva av bussen framme vid moskén i Abu Dhabi skulle klä på oss våra medhavda kläder. Mycket riktigt – vi ser ut som ett konstigt gäng kvinnor som är på driven!! Kvinnorna fick gå in i en egen ingång och männen i en egen. Säkerhetskontroll och sen var det skoavtagning. Mycket, mycket folk så det gäller att komma ihåg att mina och makens skor står på hylla 34 annars blir det barfota tillbaka till hotellet! Vilken moské! Så otroligt vacker med vit marmor och guld överallt. Intarsia av blommor i färgad marmor överallt. Den här moskén hade shejk Zayed bekostat ur egen ficka – kanske inte så svårt med den förmögenheten!

Lunch vid Ferraricentret med en stor arabisk buffé. Stannat till vid shejkens palats och sen var det dags att åter köra hem mot Dubai. Motorvägarna är numera 6-7 filiga och det är lite skillnad mot när vi var här då det varnades för kameler längs vägen mellan Dubai och Abu Dhabi. Kamelkaravaner var vanliga längs vägen också!

Middag intogs på hotellet för ikväll var vi trötta och lite möra! En god natts sömn i de sköna sängarna!

Hipphipphurra!!

20181201_10235120181201_10220620181201_12175520181201_13515220181201_19511420181201_21323320181201_195209Fredag – det är söndag i arabvärlden! Så lite sovmorgon, en god frukost som vanligt och sen åkte vi taxi till Kite Beach. Det visade sig att det gjorde nog hälften av vår grupp också! En lång underbar sandstrand och vi hyrde solstolar, parasoll och badlakan – dyrt!! 26 grader i vattnet och säkert lika i luften  – alltså hur skönt som helst!! Här njöt vi i fulla drag och badade i det sköna salta vattnet. Tog hotellshuttle hem, duschade av all sand och relaxade en stund innan det var dags för kvällsritualen med vin och whisky!

Till vår stora glädje bestämde vi oss för att äta på ”gamla” Sheraton Dubai Creek. Det var det hotell jag bodde på när jag kom till Dubai 1978 för första gången! Att återse det var ren nostalgi. Där finns bl a Dubais första rulltrappa och deras lobby är något utöver det vanliga för att inte tala om rummen som ligger i ett torn mitt i byggnaden. Jag hade aldrig upplevt någon liknande lyx!  Där var inte många förändringar så det var verkligen roligt att återse. Tyvärr lite folk i restaurangen, men god mat och underbar utsikt över nattliga Dubai med Creeken precis utanför.

En god natts sömn innan det var den stora, stora dagen! Makens födelsedag och det är ju därför vi är här – för att fira honom!! Vi ska enligt vårt program besöka det mera moderna Dubai idag, men innan bussen avgår så har jag en sak som måste göras. Jag har redan i matsalen talat med Svein – vår reseledare- om att innan bussen avgår vill jag få mikrofonen och tala om att Pea fyller 75 år! OK säger han och när vi är i bussen får jag mikrofonen , talar om orsaken och ber dem vara med mig i ett leve. Det blev ett rungande leve och sång för en mycket förvånad Pea!!

Först går färden ut till Dubai Marina – en helt nybyggd stadsdel och en konstgjord sjö. Vilka skyskrapor!! Verkar som om arkitekterna fått fria händer att bygga precis som de vill för det saknas inte fantasi i byggnationerna. Här ligger också en vriden skyskrapa – undrar vem som byggde först – Malmö med sin Turning Torso eller  detta jättehus?? En jättefin marina och en promenadcornich med mängder av restauranger. Här vill Pea äta sin födelsedagsmiddag säger han!! OK det är han som får bestämma så så får det bli!

I bussen berättade vår lokal guide Otto (från Sri Lanka och hette något betydligt ovanligare än Otto) att ca 90 % av de som bor i Dubai är utlänningar. De 10 % som är s k locals har allt gratis från myndigheterna . De får hus, läkarvård (även utomlands), tandläkeri, skolor, ingen skatt på någonting mm mm och de 90 % som ser till att samhället då fungerar måste vid 65 års ålder lämna landet och flytta tillbaka till det land de kom ifrån. Dubai har alltså inga som helst pensionärsproblem!! Att försöka ingifta sig och bli en locals går inte alls utan den man gifter sig med tappar då sina förmåner!!

Vi åker vidare till Souk al Bahar ett stort genuint arabiskt shoppingcenter. Sen ut till det berömda Palm Island. Här bor bara superrika människor – locals och utlänningar – bl a en svensk fotbollsspelare som kallas Chippen! Här ligger ett stort hotell (världens största???) Atlantis där ingen vanlig människa har råd att bo. Sen går färden förbi lyxhotellet Burj al Arab som ser ut som ett segel. Här får man inte komma in i foajen ens, men man kan boka en afternoonte för några tusen så kan man få se lyxen.

Dubai Mall var nästa hållpunkt och där fick vi göra ett besök i Burj Khalifa. Med expresshiss åkte vi på någon minut upp till 125:e våningen – drygt 450 meter upp. Ett glasgolv gjorde att man kunde titta rakt ner, men det ville man ju inte! Man fick inte hoppa eller springa på det golvet och det ville man ju inte heller!

Lunchen intogs sen i Dubai Mall och var av enklare slag eftersom vi ”sparade” oss till kvällens fördelsedagsmiddag.

Kvällens firande startade med Moet & Chandon och när vi var på väg ut från rummet möttes vi av en servitör som kom med en chokladtårta till Pea med gratulationer från hotellet! Den fick vi ställa in i kylskåpet till senare avsmakning.

Kvällen avslutades med en god middag på en libanesisk restaurang i Dubai Marina. Eftersom de flesta restauranger i Dubai inte serverar varken öl eller alkohol så blev det vatten till maten. En trevlig och minnesvärd kväll.

 

Resan fortsätter!

Nästa morgon kommer jag inte ur sängen!! Mitt artrosknä klarade inte av allt gående på hårt underlag igår så jag inser att jag för att klara resten av resan nog får avstå från förmiddagens utflykt till Sharjah. Inte roligt, men det gäller att vara lite omtänksam om de ben man har!!! De ska ju räcka ett tag till – åtminstone tills det är dags för en knäprotes!!

Så maken ger sig iväg med resten av gruppen till ett annat emirat nämligen Sharjah! Förenade Arabemiraten består av 7 emirat som 1971 gick ihop och bildade sin union istället för att strida mot varandra (klokt). De sju emiraten är Abu Dhabi (det största), Dubai, Sharjah, Fujairah, Ajman, Ras al-Khaimah och Umm al-Quywayn. Islam är den officiella religionen och Sharia-lagarna är en betydande källa för lagstiftningen.

Jag vilar och hinner skriva dagbok, äter sen frukost – nästan ensam i matsalen. Åker upp och tar en titt på poolområdet som ligger på taket. Några få gäster där men oh så skönt! Ett glas nypressad apelsinjuice i baren och sen bara njuta en stund. Glömmer nästan värken i knäet!!

20181129_125253När maken kommer tillbaka får jag se alla bilder han tagit och det är med nostalgi i tanken som jag ser bilder från inomhussouken dit vi åkte så ofta och shoppade med barnen. 20181129_130032D20181129_111949är silverbutiken på övervåningen alltid fick ett besök av oss – vi fick kaffe och barnen fick en Coca Cola som ett av biträdena sprang iväg och köpte. Silverörhängen och silverringar blev det ett antal till både Ulrika och Sofia. Så byggdes den nya souken som har det otroligt vackra kupoltaket med stjärnbilderna. Nu var det ett Islamskt museum.

Vi startade kvällen med det som blev en kvällslig rutin med våra medresenärvänner Catharina och Bengt – nämligen att träffas hos varandra innan kvällsrundan startade och dricka ett glas vin och whisky tillsammans! Ett bra sätt att stämma av dagen!! Så efter intagandet av dryckerna tog vi en taxi (mycket billigt och nästan enda sättet att ta sig fram förutom att gå eller åka Metro – ovan jorden). Vi kom tlll Dubai Mall – naturligtvis världens största! Det mesta man ser och imponeras över är antingen världen största, världens högsta, världens längsta osv. Verkar lite komplexartat tycker jag att hela tiden behöva slå sig för bröstet och tala om att här har vi världens …….! Om ett annat land bygger något som är någon meter längre eller högre så bygger man genast något nytt i Dubai som är ytterligare någon meter högre eller längre eller större!

Mitt ibland alla jätt20181129_210904eskyltar med Cartier m fl står också H&M!! Vi går dock vidare till restaurangen The Meat Co. Vi får ett fint bord utomhus vid den konstgjorda sjön vid foten av världens högsta byggnad Burj Khalifa! Trevlig stämning och lite live uppträdanden blandat med olika musik. På söndag är det nationaldag och detta har börjat firas lite här och där bl a får vi vara med om ett spektakulärt ljusspel på Burj Khalifas fasad. Otroligt vackert för att inte tala om Dubai Fontains som ligger framför oss och som går igång varje halvtimma med vattenkaskader som är fantastiska. Många dhower fulla med folk kommer inåkande på den konstgjorda sjön så det är full fart runt omkring. Med 24 grader är det inte fel att sitta ute så här och njuta – god mat dessutom.

Det blir en taxi hem och en god natts sömn!!

 

DUBAI – HERE WE COME!

20181128_15390720181128_16204920181128_16243220181128_17080820181128_18410120181128_211049dhow-kryssning Dubai-Museum-in-Al-Fahidi-Fort-1 hotellet i dubai Efter en lång flygning via Istanbul kom vi fram till Dubai och till vårt hotell vid 1-tiden på natten. Gruppen om 36 personer var förstås trötta och det blev lite extra väntan i receptionen då resebyrån verkade ha missat något i logistiken! Vår reseledare Svein fick lov att ta alla personuppgifter från alla för att man skulle få sin rumsnyckel. Det tog tid!! Fina hotellrum. stora och härliga sängar, men lite väl stark luftkonditionering. Maken är ju gammal tekniker och ingenjör och gjorde vad han kunde för att mildra blåsten.  Några timmars sömn blev det innan det var dags för den fantastiska frukostbuffén där inget saknades. Efter lunchen samlades alla till information i ett konferensrum och sen avgick vår buss mot den gamla delen av Dubai. Vi såg Jumeirahmoskeen, Bastakiaområdet med sina gamla hus och gränder. I ett av husen var det ett kafé och en konstutställning. Utanför fick vi se en falk i fångenskap och se hur de behandlades av araberna.  Naturligtvis även Dubai Museum. Därefter genom gamla soukområden och sen med s k  abrabåt över Creeken (floden) till andra sidan. Där gick vi igenom guldsouken (otroligt!) och kryddsouken. Sen väntade en dhow (en ganska stor arabisk båt) för en härlig kvällstur på Dubai Creek med god mat. Creeken nästan översvämmas av dessa färgglada restaurangbåtar – fanns inte en enda när vi var här på 80-talet!! Några ytterkläder eller tröjor behövdes inte trots att det blev kväll.  Djupdykning i den sköna sängen – imorgon går bussen 09.00 och före det måste vi äta frukost mm.

På väg hem!

Hugos isterbandEn vacker soluppgång och en ”gungfri” färjeresa. Dansk polis tittade på ALLA pass vid ankomsten till Rödby så det tog lite tid. Lugn resa genom Danmark och så kom vi tillbaka till Sverige – med vägarbeten, vägarbeten, vägarbeten och duggregn hela dagen!!

Övernattningen sker i Bauergården i Bunn och den här gången var vi bara två husbilar på plats.

Nästa dag – 9 oktober – är en lite tung dag för det är nu 6 månader sen Björn, mitt äldsta barn dog ifrån oss! Saknaden är oerhört stor och det kommer den förmodligen att vara resten av livet! Men livet går ju vidare och det får man göra det bästa utav,

Innan vi kommer ut till E4:an igen stannar vi i Örserum och handlar Hugos Småländska Isterband. Det är en delikatess som är otroligt god så det blir några till dagens middag och sen några till framtida behov i frysen! Befriande skönt med så lite trafik på vägarna i Sverige mot i Tyskland.

Resan hem går utan några missöden – har förresten inte varken sett några eller varit med om några under vår resa som faktiskt blev över 400 mil lång!!

Borta bra men hemma bäst!!

Resa fortsätter!

Bad Sobernheim En otroligt vacker morgon – men kallt bara 9 grader! Vi åker nedför berget och fortsätter vår färd genom otroliga solrosfält. Men det är dåligt skyltat dit vi är på väg så det blir lite felkörning (men då får man ju se desto mer!). Vi hittar en fin och trevlig ställplats i Bad Sobernheim med bara husbilar. Nära staden och kyrkklockorna ringer ständigt!!

Nästa dag styr vi kosan mot Greven där vi övernattade förra året. Tyvärr lika illa nu som då – man fick bara plats i marinan bland de båtar som tagits upp för säsongen. Själva ställplatsen var stängd. Så vi beslutade oss för att köra vidare (vi hade alternativ). Vackra höstfärger och Nahe Weinstrasse är en mycket vacker väg. Det blir dock lite motorväg och där är otroligt mycket trafik och det gör att man känner lite stress – för fort går det för en del och såna mängder av långtradare!!Nahe weinstrasse

Småvägar är lugnare och man upplever naturen bättre och efter flera mil kommer vi till nästa övernattningsställe Stemwede-Levern öster om Osnabrück. En bra ställplats och nästa dag går färden genom en naturpark upp till Bremen. Därifrån blir det motorväg igen. På ett fält strax norr om Bremen har det samlats mängder av tranor och vi funderar över om några av dessa kanske fanns på vår åker i Styrsjöbo i somras? Vem vet? Pumpor finns överallt och i Tyskland heter de kürbiss.

Så tillsist är vi framme i Johannisberg på Fehmarn igen och kan stanna på favoritplatsen på bondgården.