Författararkiv: admin

Höstens vinresa startar!

john bauertroll20180929_085932Vi kör mot favoritställplatsen i Bunn – Bauergården. Det är 16 husbilar där när vi kommer 20180929_154202men det finns som tur är några platser kvar. Vi står lite ovanför de andra och invid skogen. Det är en typisk John Bauerskog och när som helst kommer det nog några troll fram!20180929_133538

En skön kväll och imorgon ska jag träffa mitt barnbarnsbarn Aron för första gången!

Vaknar och ser att det är frost ute! Men det är en strålande vacker dag med molnfri himmel och sol. Vi kommer så småningom fram till Kristianstad där nästan hela familjen är samlad hemma hos den nyblivna farmodern. Hon är nyinflyttad i ett fint litet hus och där möts gammelfarmor och lille Aron nu äntligen. Han är en kopia av sin pappa – mitt äldsta barnbarn Alexander och sover mest hela tiden men det är en speciell känsla att hålla i en liten baby. Underbart! Vi gör även ett besök på kyrkogården och får en fin stund vid minneslunden där Björn nu vilar.

Det blir Åhus Camping för natten och det märks här att säsongen närmar sig slutet för det är inte särskilt trångt om plats här.

Samma fin väder nästa dag och nu går färden vidare mot Öresundsbron och kontinenten. Åbergs trädgård – ligger strax utanför Ystad och är enligt Google mycket gammal! Resan går genom Danmark och vi tar färjan över till Tyskland och är framme vid vår nästa övernattning i Fehmarn. Också en favoritplats på bondgården med alla djuren.

Hemresa!

Världens största trähus i Brumunddal i NorgeVi startar tidigt för resan hem är lång! Vi åker ut till E6 och det är en fin och bred väg och känns lite konstigt att köra på en så fin väg efter alla dagar med smala och krångliga vägar. Tunnlar finns fortfarande att åka genom, men nu är det moderna och breda tunnlar med fullt ljus igenom. Så det blir en lugn resa ner till Hamar där vi tar av mot Sverige. Här åker vi förbi Världens högsta trähus! Inte riktigt färdigbyggt men faktiskt vackert!

Nu är landskapet helt förändrat och det är skog, skog och åter skog. Åter på svenska mark tar vi vägen över Rörbäcksnäs och ner genom Sälen. Det skulle vi inte ha gjort. Här är vägen fullständigt täckt av makadam och oljegrus och blödande asfalt – mil efter mil! Det dundrar hela tiden – går inte att beskriva oljudet och alla kör försiktigt. Två stenskott får vi och jag antar att vanliga bilar som är lägre får ett antal flera än så! Tycker att det är märkligt att man gör så när det är semestertid och turistsäsong. Så småningom blir vägen helt normal igen men detta pågår under lång tid!

Så händer egentligen inte mycket utan snart kör vi in på vår gård hemma igen och det känns skönt. Klockan är mycket när vi kommer hem så vi tar bara in det absolut nödvändiga och resten får anstå till imorgon. Vädret är otroligt fint så nu får det bli ett glas kallt vitt vin och lite god mat före sömnen i våra hemmasängar! Men huvudet är fullt av alla intryck och ett bra sätt att sortera dem är att skriva blogg och titta på bilder!

Vad har jag gett mig in på?

IMG_2870IMG_2872IMG_2873IMG_2875IMG_2876norsk vägtunnelOldenVaknar till ännu en strålande dag. Att titta ut från sängen genom fönstret mot fjorden (och ser inte land) är som att vara ombord på ett kryssningsfartyg. Konstaterar att vi behöver inte åka Hurtigruten för vi upplever allt vi då skulle göra och mera därtill genom den här resan. Vi får allt – fjordar. berg, fjäll, vattenfall och forsar och framförallt skönhet!

Vi har två alternativ idag – antingen åka längs Sognfjorden upp till Stryn eller över berget Gaularfjället. Erfarenheten från gårdagens otroligt smala vägar med risk för trafikproblem så beslutar vi att vi åker över fjället. Enligt kartan är det en serpentinväg direkt i början av stigningen upp på fjället men lite kurvor ska vi väl klara av!

Det visar sig att det inte bara är lite kurvor som vi ska klara av! Det är den smalaste och krokigaste väg jag någonsin varit med om – och brant! Törs inte riktigt titta neråt. Vi får hjälpas åt med att ta oss uppåt – maken sköter körningen och jag får ha kontrollen på att det inte kommer något stort fordon som ska möta oss i en hårnålskurva! Jag hinner tänka mera än en gång ”vad har jag gett mig in på?”. Serpentinvägen kommer så småningom upp till Gröndalsstolen 1400 m.ö.h. Där finns sedan två år en utsiktsplats i form av ett trekantigt betongblock med staket och en pir ut över dalen. Skulle inte mot betalning gå dit ut men maken är modig och tar kameran med och förevigar serpentinvägen uppifrån. Detta är en av de 18 nationala turistvägarna i Norge!

Färden fortsätter lite lugnare nu ömsom på platt landskap uppe på fjället och ömsom utförsbackar. Det är otroligt vackert med alla vattenfall och forsar och fjällen som avlöser varandra. Innan vi kommer till Stryn rundar vi viken vid Nesset (undrar om Knut kommer härifrån!) och Olden och där ligger två jättestora kryssningsfartyg – det ena från England.  Förbi Stryn och naturligtvis direkt in i en tunnel. Jag vänjer mig inte – det är lika läbbigt att åk genom dessa gamla, trånga och mörka tunnlar. Och så händer det som inte ska hända!! Vi är på väg in i en låg och lång  tunnel och med mycket trafik och plötsligt är det stopp! Vi vet inte varför och det känns som om snart får jag panik! Tänker på St Gotthardstunneln i Schweiz där det hänt ruskiga olyckor. Så får vi se lite längre fram hur två stora långtradare ska mötas i den trånga tunneln och de kör sååå försiktigt tack och lov och så äntligen kommer de förbi varandra och trafiken kan åter rulla på. Vi kommer ut ur tunnel och direkt kommer en ny. Där är det vägarbeten och man släpper på trafiken i omgångar med ledbil som följer. Det blir naturligtvis snabbt köer och jag tänker på de stackare som då sitter fast i tunneln vi nyss lämnade och som inte heller vet varför de står stilla mitt i mörkret!! Ruskigt!! Idag blir det en lång färd och vi har ju blivit ”försenade” genom alla stopp så vi når inte riktigt fram till vårt mål för dagen. Vi kommer till staden Lom och tar in på deras Campingplats. Inte den roligaste men det är kväll och vi är trötta efter dagens strapatser och säger till varandra – äh vi ska ju bara sova här och sen åka vidare!

Ruskiga vägar …

IMG_2864IMG_2866JutlamannenIMG_2869En underbar morgon på kalfjället! Strålande sol och inte ett moln. Nu går färden söderut och  ner från fjället till Fagernes. Det ska finnas ett antal s k stavkyrkor längs vår väg – och det gör det,  men man måste ta av små, smala vägar för att ta sig fram till kyrkorna och det är inget för vår stora husbil. Så vi får nöja oss med att ha sett en stavkyrka i Ockelbo förra sommaren!! Så otroligt många vattenfall och forsar och allt vatten är faktiskt dalablått. Beror förmodligen på alla kalkavlagringar i vattnet – vackert är det!! Nu har vi siktet inställt på Dragsvik och trots varningsskyltar om renar ser vi inte minsta lilla ren. Vi åker förbi Jutlamannen i Leirdal. Det är en stenstod uppe på berget och naturligtvis en sägen! Olav den helige red förbi på 1500-talet. En sko lossnade från hans häst och två troll kom fram och skrattade åt honom. Då blev han så arg på dem att han sa att de skulle bli till stenar – och så blev det. Numera är det endast den manliga trollstenen kvar för frustenen har ramlat ner från berget. Vi åker färja över Sognefjorden och måste åka genom ett otal tunnlar. Norska tunnlar är urläbbiga!! De är smala och trånga och har bra belysning i början men som avtar ju längre in  i tunneln du kommer och då blir det knappt ledljus!! Den längsta idag var över 7 km lång. Nu är vägen så smal så det går inte att mötas utan att den ena bilisten måste stanna på en mötesplats. Ibland måste man faktiskt backa och vi fick göra det med vår stora bil och jag har en känsla av att ortsborna inte backar utan det får turisterna göra. Färja nr 2 över till Dragsvik och där övernattar vi på Veganäset. En urmysig liten camping där vi får plats allra längst ut mot Sognefjorden. Vi är ganska ensamma svenskar på vägarna och runt om oss här finns tyskar och schweizare. Kan kanske bero på att bensin och diesel kostar motsvarande 17:50 svenska kronor per liter!!!

Norge – nu kommer vi!

Idag går färden vidare från Åre och in i Norge. Via Trondheim tar vi oss söderut. Mängders mängder av vägarbeten så det tar lite tid! En lite märklig upptäckt – varningsskyltarna för älg är verkligen annorlunda i Norge mot i Sverige. Bilden på älgen i Sverige är en rask, pigg och kry älg medan den norska ser så gammal och trött ut. Tror inte att de är såna i verkliga livet, men varför har man valt att göra en så bedrövlig bild av en norsk älg som varning??

Riddarsprånget Övernattning sker i Oppdal – en trevlig camping i mellersta Norge. Vi kommer lite tidigt och tur är det för sen kommer husbil efter husbil inkörande som inte får plats utan får åka vidare.

Nästa dag är den 2 juli och idag blir Lian tonåring. Hon är just nu på väg med flyg till Tokyo för att ha sitt sommarlov. Vädret är superfint och inte ett moln i sikte. Vi närmar oss nu norska fjällvärlden och det är vackert, vackert!! Så många forsar och vattenfall och vilka Rafting i Norge norsk vägskylt med älg 1 berg som omger oss. Rafting är populärt förstås och det ser lite farligt ut men görs säkert med stor säkerhet av de vana guiderna.

Arkitekturen på hus i Norge är en historia för sig – vi IMG_2859 IMG_2862 IMG_2861åker förbi de mest osannolika byggnader bland annat järnvägsstationen i Drivstuk som ser ut precis som ett pepparkakshus.

Vi åker förbi Tessand där vägen startar upp på fjället Valdresflye. Det är en av Norges Nasjonala turistvägar. Vi åker även förbi Riddarsprånget och här finns en sägen om Sigvat Leirholar som var en av kungens rådgivare. Han fick ett brev från en vacker flicka som skulle gifta sig med riddaren Eldjarn. Men flickan ville inte gifta sig och Sigvat bestämde sig för att befria henne. Han red till Eldjarns gård och hämtade henne. Eldjarn jagade efter dem, men fick ge sig när Sigvat med flickan i armarna hoppas över Sjoa – nämligen Riddarsprånget. I turistbroschyrerna avråds man från att prova det språnget!!

Det är så otroligt vackert när vi kommer upp på kalfjället. Fortfarande ett fantastiskt fint väder och det gör ju inte det vackra mindre vackert! Fjäll runt omkring oss med snö på och när ett fjäll tar slut tar ett annat vid så det tar liksom aldrig slut. Kanske därför det finns något som heter fjällpanel – där ligger ju panelen omlott liksom de norska fjällen faktiskt gör!! Vi fricampar på 1390 meters höjd tillsammans med några fler husbilar. Detta är livskvalitet!!

Resan fortsätter ..

IMG_2852IMG_2856Lite bättre väder nästa dag. En nostalgipromenad runt mosters gamla hus och ett farväl med hopp om snart återseende till kusinen med fru. Sen går resan vidare till Sollefteä – min födelse- och uppväxtstad. En snabb tripp upp till Remsle där mitt barndomshem var. Huset finns kvar men ser inte riktigt ut som förr – vem gör det förresten!!

Sen går färden upp mot Jämtland – förbi Döda Fallet och Thailändska Paviljongen som jag skrivit om i en tidigare blogg. Vi kommer tidigt till Östersund och eftersom Fia – dottern – arbetar så är det lämpligast att vi kommer när hon finns hemma på kvällningen. Så vi fortsätter norrut till Skärvången där det finns ett fantastiskt gårdsmejeri som säljer ost av alla sorter man kan tänka sig. Så klart blev det en del handlat och vi har ju kylskåp ”ombord” på husbilen så det är inga problem med förvaringen.

Så småningom kommer vi då fram till Edsåsen där Fia bor och håller på med ett husbygge. En jättegod middag, trevligt sällskap (Micke och Love kom förstås också dit) och mycket prat och skratt.

Nästa dag ska Micke hjälpa till vid Åre Extreme Challenge så vi har Love med oss i Fias bil och får en sightseeing som heter duga. Upp till Storulvån i ett sagolikt väder och lunch och sen ner till Åre och upp till Stordalens Copperhill Mountain Lodge på Förberget. Oj vilka hus där är bl a Zlatans märkliga hus. Eftermiddagen tillbringar vi i solstolar och kastar också frisbee med Love. Ännu en trevlig kväll med god middag.

Vackraste nabolandet och resan dit!

Tidigt onsdagmorgon åker vi iväg med husbilen. Mot Norrland och Höga Kustenbron.  Kommer fram ganska tidigt på eftermiddagen, vilket visar sig vara bra för att överhuvudtaget få en ställplats till husbilen uppe på berget. Mängder av bilar står där redan och vi tar sista platsen! Det är ovanligt lugnt och tyst och lite folk utomhus – det är nämligen fotbollsmatch på TV mellan Sverige och Mexico. Solen bränner het och utsikten är fantastisk – även solnedgången när den väl kommer!

Nästa morgon åker vi till Säbrå. Därifrån kommer Margareta Burea i slutet av 1500-talet. Hon är även känd som Stormor i Dalom – hon gifte sig som 16-åring med prästen från Leksand och flyttade dit. Odd Fellows Rebeckaloge i Leksand heter Margareta Burea. Jag har genom släktforskningen fått reda på att jag härstammar i direkt led både genom min morfar och genom min mormor till henne. Känns lite märkligt när jag numera också är en Rebeckasyster i ”hennes” loge!! En vacker bygd och intill kyrkan en liten dalgång absolut fylld med vita och rosa krolliljor.

Stannar och äter lunch i Binböletjärn och namnet gör att vi börjar fundera över ortsnamn och hur de är olika i olika landskap i vårt land. I Ångermanland är ofta avslutet på ett ortsnamn ”ånger” (Ullånger, Njutånger, Selånger mm) och det har ju givetvis inget med ångra att göra (även om man kan göra sig lustig över namnet Njutånger).  Givetvis googlade vi på detta och det betyder grund havsvik. Så nu blev vi lite klokare igen!!

Färden går vidare norrut och en liten sväng ut i Nordingrå – vackert! Genom skogarna och förbi min mormor och morfars ställe i Kyrkdal och sen till Tjäll i Multrå utanför Sollefteå. Där står min kusin Lars och viftar när vi sveper förbi och missar avfarten – det är bara att vända! En jättetrevlig kväll – trots ösregn och kyla – med kusinen och fru Berit. God mat och mycket prat med gamla minnen och släktskvaller!! 20180628_112404

Silverringen – en färd i silvrets och järnets spår!

Silverringen BMidsommardagen – typisk bra dag för en utflykt med matsäckskorgen med! Så blev det och vi bestämde oss för att åka Silverringen,
som vi faktiskt aldrig åkt. Första stopp blev vid Långsjön,  som ligger mellan Borlänge och Ludvika.

Där var det lagom för medhavd lunch och att njuta av det fina vädret (det passade idag men inte igår!!) och den fina sjön.

Silverringen C Sen åkte vi grusvägen ända fram till Smedjebacksvägen som är asfalterad och bred och efter ett tag stannade vi vid Ulfshyttan. Här anlades på 1600-talet en hytta och kvar står den pampiga masugnen. I Ulfshyttan omvandlades järnmalmen och blev till tackjärn som var en av Sveriges viktigaste handelsvaror i många hundra år. Man känner historiens vingslag!!

Silverringen 1Färden fortsatte till Grängshammar. Det är en av Dalarnas vackraste bruksmiljöer. Den gamla kolhusruinen står intill forsande vatten och nu frodig grönska – såå vackert.

Silverringen 3Östra Silvberg var nästa stopp. Här är en av Sveriges äldsta gruvor. Den hade sin storhetstid redan under 1400-talet då mycket silver utvanns här. I Storgruvans turkosa vattenspegel ser man himmel, berg och skog och det var riktigt trolskt. Väntade nästan att se någon fe från John Bauers sagor. Men hur hittade man silver i dessa fortfarande ödsliga trakter?? Och hur kunde man göra dessa otroliga gruvhål som förmodligen är flera 100 meter djupa? Frågor som väl inte kommer att få något svar antar jag, men fantasin  flöda fritt på väg hem.
Det blev en underbart härlig och lagom kulturell resa under några timmar.Silverringen 5Silverringen 4

Historiska vingslag!

Jag har skrivit tidigare i min blogg om makens släktforskning. Han är verkligen bra på det och väldigt noggrann. Att dessutom bo mitt i där allt har hänt gör det ju inte sämre. Vi åker ut ibland och upplever historiska vingslagen och det gjorde vi även på Allhelgonadagen!

Makens farfarsfarfar Per (fast döpt till Petter) Jansson föddes i Rabbatsbenning utanför Norberg 1812. Fadern som var masmästare i Rabbatsbenning dog innan Per var född och modern då 28 år bodde kvar med barnen. Svåra år förstås och när Per var bara 14 år gammal fick han tjänst som dräng på  landbonden Johan Ferngrens gård i Andersbenning. Man kan tänka sig att denne lille dräng gick den relativt långa vägen mellan Andersbenning och Rabbatsbenning när han någon gång hade ledigt. Vi åkte den grusvägen genom skogen och såg framför oss hur det hade varit!

Vid 17 års ålder fick han arbete som dräng i Rabbatsbenning och ett år senare blev han dräng hos bergsmannen LaIMG_2763IMG_2758rs Larsson i Ingolsbenning.  Där stannar han i fem år och kommer sen till Karbenning  under ett halvår och blir sen indeltsoldat i Kolarbo rote i Folkärna Kompani i Västmanlands Regemente.

Som soldat flyttade han in i ett soldattorp och får då efternamnet Åkerlund (soldattorpets namn) . Flyttar därefter till Kungsgården, Bergshyttan i Folkärna och en ny soldat Åkerlund flyttar in i Kolarbo. Per Jansson flyttar till ett nytt soldattorp och får nu namnet Åberg och blir soldat no 112. Allt om soldattorpen och hur  stark Per Åberg var har jag skrivit om tidigare.

Vi åkte alltså runt till dessa ”benningar” och på vissa ställen hittade vi rester av hytta  och  dammar och med fantasins hjälp såg vi framför oss hur livet hade gestaltat sig.

I skogen intill Rabbatsbenning satt en stor slaguggla i ett träd och var helt obekymrad om att vi stannade och förevigade hen. En mäktig fågel!

En härlig resa som slutade i Norberg och där hade vi tänkt att äntligen gästa Elsa Anderssons Konditori. Nu var det så att vi inte var direkt ensamma om den tanken – kön var ute på gatan!!! Så vi insågElsa Andersson Konditori att det här besöket fick vi göra om vid något annat tillfälle.

Nu rattar vi mot norr igen!

Efter en god frukost med – som vanligt – nybakat bröd så startar vi färden mot norr. Idag blir det en ”transportsträcka” upp till Hannover. Därför blir det autobahn och det är numera en erfarenhet av vägarbeten, köer och olyckor! Undrar om autobahnerna någonsin kommer att bli så bra som de var en gång i tiden! På vissa sträckor har man nog glömt underhållet i många. många år. Det är som att köra på en järnvägsräls ibland eftersom det går balkar tvärs över vägbanan och man får en känsla av att snart går de genom det tunna lager av asfalt som finns kvar ovanpå.

Det tar tid att åka med alla dessa vägarbeten och det är många mil vi ska köra idag. men vi når så småningom den idylliska ställplatsen Steinhuder Meer strax väster om Hannover. Vi hittar ett Edeka och kan handla det som saknas i hushållet.

Nästa morgon iväg och hamnar förstås mitt i morgonrusningen! Men det ska ju vara ”transportsträcka” även idag och vis av hur det var med nybörjade vägarbeten på autobahn mellan Fehmarn och Hamburg så väljer vi att åka via Kiel och sen österut till Oldenburg. Det visar sig vara ett mycket klokt val för antingen är vägarbetena upp till Kiel färdiga eller så har de inte påbörjats ännu. Det är bara att köra!! Vägen från Kiel till Oldenburg är vacker men även där blir det en ”omleitung” som vi naturligtvis kör två varv innan vi åter är på rätt väg!!

Vår vanliga ställplats på bondgården i Johannisberg med alla djuren tar emot oss och det känns skönt att vi avverkat så många mil bland alla vägarbeten och köer utan några missöden. Vi såg dock en del efter vägen!

Nästa dag åker vi färja och bro tillbaka till Sverige och övernattning denna gång blir hos den andre sonen som bor i Skåne. Barnbarnen dyker också upp och det blir en mycket mysig och trevlig kväll! Nu återstår bara vägen hem till Leksand och det blir nog betydligt lugnare än att köra på en autobahn i Tyskland.