Jag heter Gudrun Åberg och är en nöjd pensionär. Jag har mitt ursprung från Ångermanland närmare bestämt Sollefteå, där jag växte upp med hela min släkt – en stor sån!

Flyttade till Stockholm och levde större delen av min ”karriärtid” där. Fick en underbar son och valde att leva ensam med honom. En liten avstickare till Göteborg med dåvarande mannen och fick där min fina dotter. Åter till Stockholm – och på väg tillbaka frontalkrockade vi vilken gjorde att jag var på sjukhus i stort sett ett år för alla mina skador då jag blev ordentligt fastklämd i bilen. Artros från dessa skador har förstås hunnit ifatt mig på senare år, men så är det ju ibland!! Skilde mig när jag träffade mitt livs kärlek, som jag nu lever med sedan snart 35 år. Genom honom fick jag två härliga bonusbarn. Vi har hunnit bo i Holland några år och i Spanien i nästan 16 år.

Nu är vi tillbaka i Sverige sen några år tillbaka och bor utanför Leksand i en typisk dalaby med röda stugor och naturligtvis en bystuga. Vi har ett underbart dalahus och stor tomt och lite skog runt omkring.

Jag målar i olja och akvarell – egentligen länge sen nu! Men hade ett antal utställningar när vi bodde i Spanien och våra väggar – och barnens – är prydda med mina alster! Kanske dags att återuppta målningen för det är ju så roligt! Jag älskar vår trädgård och lär mig något nytt varje år om gamla perenner mm.

Att återuppta kontakt med gamla vänner har varit fantastiskt roligt och i Leksand med omnejd har vi funnit många nya, så det sociala livet innebär fulltecknad kalender och det känns bara bra. Vi är båda aktiva inom Odd Fellow och även Munskänkarna och det har gett oss ett nytt nätverk av trevliga människor.

Våra barn bor från Åre  till Visby och på Irland så det blir lite då och då vi träffar dem och vi har under åren fått totalt fem barnbarn  (varav två bor i Skåne,  ett bor i Tokyo och ett kommer att studera i Barcelona fr o m i höst) och två barnbarnsbarn. Och familjen har även utökats och mera kommer väl i framtiden.

Vi har sen några år en husbil vilket ger oss fantastiska möjligheter till utfärder – både i Sverige och utomlands. Praktiskt att alltid ha sitt boende med sig.

Numera har vi bara tre barn då den äldste – min son – dog 2018 i en elak cancer. Saknaden är förstås oerhört stor men så är ju livet – vi bestämmer inte över det utan får anpassa oss till det och försöka gå vidare.