Vi startade i husbilen mot Malung och sen söderut mot Arvika. Målet var småbåtshamnen i Arvika där vi varit tidigare och det är utomordentligt och vackert vid vattnet. Vägarna i Värmland är något utöver det vanliga – det är berg- och dalbana hela tiden och mycket vackert landskap. Tyvärr regnade det så att se utsikten ovanför Sunne över Fryken var inte så lyckad! Men framme vid målet sken solen igen (även om det inte var i Karlstad!!) och där var många husbilar uppställda och t o m en som stod och väntade som en gam på att få ta vår fina plats (som var förbokad som tur var). Han fick snopet åka vidare när vi kommit! Månen gav oss en fin avslutning på kvällen med sitt sken över vattnet!

Nästa dag åkte vi vidare mot Årjäng och mot Håveruds akvedukt. Här var vi tvungna att åka småvägar och de var smala och slingriga och gick nästan ännu mera upp och ned. Ibland hisnande och fick man möte så drog vi en lättnandes suck efter mötet att vi inte kanat ner i diket – så smala var vägarna! En otrolig syn att se denna akvedukt . Sveriges första och den var klar 1868! Tyvärr kom det inga båtar när vi var där! En god äppelkaka och kaffe blev en skön avslutning i solskenet.

Färden fortsatte till Sunnanå strax norr om Mellerud. Även det en småbåtshamn med mycket bra ställplats fint ordnad. Många, många husbilar. Man kan inte alltid välja vilka man hamnar bredvid (här kunde man inte förboka plats) och  närmast oss stod två familjer som vänt sina husbilar så att de hade en ”uteplats” mellan sig. Det är ju trevligt men det var högljudda personer med ett språkbruk som lämnade en hel del att önska och spelade Sven-Ingvars gamla låtar på hög nivå. Har egentligen inget emot Sven-Ingvars men väljer helst själv när och hur högt jag vill höra!!

Nästa dag hade vi förbokat plats vid Läckö Slott och dit var det inte så långt så vi gjorde en liten utvikning till Västkusten och Uddevalla. Trevligt,  vädret var fint med sol. En liten sväng genom Lilla Edet där Sveriges första slussar finns. Nu var det inte så slingriga vägar och inte heller sån berg- och dalbana.

Kom fram till Läckö Slott och det ser ju verkligen ut som ett slott ska se ut med tinnar och torn!! Vi hade föreställt oss att ställplatserna för husbilar skulle ligga vid strandkanten mitt emot slottet och blev grymt besvikna när hela ställplatsområdet låg i skogen!! Tallar och myror var det gott om men ingen utsikt!! Man fick gå en skogsstig ner till vattnet för att kunna se slottet.

Hemresan gick via Inlandsvägen och kaffepaus vid Sjötorp – där Göta Kanal börjar. Sen blev det lunchpaus vid den fina rastplatsen vid sjön Långban.

Så nu hade vi faktiskt åkt runt Vänern och lite till och när vi kom hem så regnade det  – förstås – och blåste riktigt kallt! Men vad gör det – det ger så fina minnen att kunna resa runt med husbilen och se vårt vackra land och ha bostaden med sig hela tiden!!