Vi startar tidigt för resan hem är lång! Vi åker ut till E6 och det är en fin och bred väg och känns lite konstigt att köra på en så fin väg efter alla dagar med smala och krångliga vägar. Tunnlar finns fortfarande att åka genom, men nu är det moderna och breda tunnlar med fullt ljus igenom. Så det blir en lugn resa ner till Hamar där vi tar av mot Sverige. Här åker vi förbi Världens högsta trähus! Inte riktigt färdigbyggt men faktiskt vackert!

Nu är landskapet helt förändrat och det är skog, skog och åter skog. Åter på svenska mark tar vi vägen över Rörbäcksnäs och ner genom Sälen. Det skulle vi inte ha gjort. Här är vägen fullständigt täckt av makadam och oljegrus och blödande asfalt – mil efter mil! Det dundrar hela tiden – går inte att beskriva oljudet och alla kör försiktigt. Två stenskott får vi och jag antar att vanliga bilar som är lägre får ett antal flera än så! Tycker att det är märkligt att man gör så när det är semestertid och turistsäsong. Så småningom blir vägen helt normal igen men detta pågår under lång tid!

Så händer egentligen inte mycket utan snart kör vi in på vår gård hemma igen och det känns skönt. Klockan är mycket när vi kommer hem så vi tar bara in det absolut nödvändiga och resten får anstå till imorgon. Vädret är otroligt fint så nu får det bli ett glas kallt vitt vin och lite god mat före sömnen i våra hemmasängar! Men huvudet är fullt av alla intryck och ett bra sätt att sortera dem är att skriva blogg och titta på bilder!

Vaknar till ännu en strålande dag. Att titta ut från sängen genom fönstret mot fjorden (och ser inte land) är som att vara ombord på ett kryssningsfartyg. Konstaterar att vi behöver inte åka Hurtigruten för vi upplever allt vi då skulle göra och mera därtill genom den här resan. Vi får allt – fjordar. berg, fjäll, vattenfall och forsar och framförallt skönhet!

Vi har två alternativ idag – antingen åka längs Sognfjorden upp till Stryn eller över berget Gaularfjället. Erfarenheten från gårdagens otroligt smala vägar med risk för trafikproblem så beslutar vi att vi åker över fjället. Enligt kartan är det en serpentinväg direkt i början av stigningen upp på fjället men lite kurvor ska vi väl klara av!

Det visar sig att det inte bara är lite kurvor som vi ska klara av! Det är den smalaste och krokigaste väg jag någonsin varit med om – och brant! Törs inte riktigt titta neråt. Vi får hjälpas åt med att ta oss uppåt – maken sköter körningen och jag får ha kontrollen på att det inte kommer något stort fordon som ska möta oss i en hårnålskurva! Jag hinner tänka mera än en gång ”vad har jag gett mig in på?”. Serpentinvägen kommer så småningom upp till Gröndalsstolen 1400 m.ö.h. Där finns sedan två år en utsiktsplats i form av ett trekantigt betongblock med staket och en pir ut över dalen. Skulle inte mot betalning gå dit ut men maken är modig och tar kameran med och förevigar serpentinvägen uppifrån. Detta är en av de 18 nationala turistvägarna i Norge!

Färden fortsätter lite lugnare nu ömsom på platt landskap uppe på fjället och ömsom utförsbackar. Det är otroligt vackert med alla vattenfall och forsar och fjällen som avlöser varandra. Innan vi kommer till Stryn rundar vi viken vid Nesset (undrar om Knut kommer härifrån!) och Olden och där ligger två jättestora kryssningsfartyg – det ena från England.  Förbi Stryn och naturligtvis direkt in i en tunnel. Jag vänjer mig inte – det är lika läbbigt att åk genom dessa gamla, trånga och mörka tunnlar. Och så händer det som inte ska hända!! Vi är på väg in i en låg och lång  tunnel och med mycket trafik och plötsligt är det stopp! Vi vet inte varför och det känns som om snart får jag panik! Tänker på St Gotthardstunneln i Schweiz där det hänt ruskiga olyckor. Så får vi se lite längre fram hur två stora långtradare ska mötas i den trånga tunneln och de kör sååå försiktigt tack och lov och så äntligen kommer de förbi varandra och trafiken kan åter rulla på. Vi kommer ut ur tunnel och direkt kommer en ny. Där är det vägarbeten och man släpper på trafiken i omgångar med ledbil som följer. Det blir naturligtvis snabbt köer och jag tänker på de stackare som då sitter fast i tunneln vi nyss lämnade och som inte heller vet varför de står stilla mitt i mörkret!! Ruskigt!! Idag blir det en lång färd och vi har ju blivit ”försenade” genom alla stopp så vi når inte riktigt fram till vårt mål för dagen. Vi kommer till staden Lom och tar in på deras Campingplats. Inte den roligaste men det är kväll och vi är trötta efter dagens strapatser och säger till varandra – äh vi ska ju bara sova här och sen åka vidare!

En underbar morgon på kalfjället! Strålande sol och inte ett moln. Nu går färden söderut och  ner från fjället till Fagernes. Det ska finnas ett antal s k stavkyrkor längs vår väg – och det gör det,  men man måste ta av små, smala vägar för att ta sig fram till kyrkorna och det är inget för vår stora husbil. Så vi får nöja oss med att ha sett en stavkyrka i Ockelbo förra sommaren!! Så otroligt många vattenfall och forsar och allt vatten är faktiskt dalablått. Beror förmodligen på alla kalkavlagringar i vattnet – vackert är det!! Nu har vi siktet inställt på Dragsvik och trots varningsskyltar om renar ser vi inte minsta lilla ren. Vi åker förbi Jutlamannen i Leirdal. Det är en stenstod uppe på berget och naturligtvis en sägen! Olav den helige red förbi på 1500-talet. En sko lossnade från hans häst och två troll kom fram och skrattade åt honom. Då blev han så arg på dem att han sa att de skulle bli till stenar – och så blev det. Numera är det endast den manliga trollstenen kvar för frustenen har ramlat ner från berget. Vi åker färja över Sognefjorden och måste åka genom ett otal tunnlar. Norska tunnlar är urläbbiga!! De är smala och trånga och har bra belysning i början men som avtar ju längre in  i tunneln du kommer och då blir det knappt ledljus!! Den längsta idag var över 7 km lång. Nu är vägen så smal så det går inte att mötas utan att den ena bilisten måste stanna på en mötesplats. Ibland måste man faktiskt backa och vi fick göra det med vår stora bil och jag har en känsla av att ortsborna inte backar utan det får turisterna göra. Färja nr 2 över till Dragsvik och där övernattar vi på Veganäset. En urmysig liten camping där vi får plats allra längst ut mot Sognefjorden. Vi är ganska ensamma svenskar på vägarna och runt om oss här finns tyskar och schweizare. Kan kanske bero på att bensin och diesel kostar motsvarande 17:50 svenska kronor per liter!!!