Man lär så länge man lever- det är så rätt så! Besökte Zorngården igår med maken och goda vänner. Har varit där förut och det beror mycket på guiden vad man får veta och den här gången fick vi veta följande:

I ett av rummen finns ett skåp som har s k häck d v s ett slags husgeråd som användes till hjälp för att förvara skedar (antingen vanliga matskedar eller som på Zorngården supskedar i silver). Varje person i hushållen hade sin egen sked och uttrycket ”att ha häcken full” kommer från den tid då alla i hushållet hade mycket att göra – antingen inomhus eller i jordbruket.  Detta ledde till att många skulle äta mat samtidigt och skedhäcken blev således efter måltiden full – när häcken var full hade man mycket att göra! Jag hade aldrig kopplat det uttrycket till att det var en s k häck i ett skåp som var full med skedar!

Upptäckte att i två av våra gamla dalaskåp finns det såna häckar! Så otroligt intressant att lära sig detta och få en bild av hur det måste ha gått till!

Först till Gunilla och Lars-Erik för kräftpremiär! De har eget kräftvatten och Gunilla är verkligen duktig på att koka kräftorna så de blir supersupergoda! Även så denna gång!! Som vanligt en trevlig samvaro och den här gången sov vi över i husbilen.

Nästa morgon efter frukost och tandborstning åkte vi inåt landet via Norberg. Målet var den här gången Oljeön i Ängelsberg (i Bergslagen). Vägen fram till Ängelsberg går över en bergskam där det så lång ögat kan nå är fullständigt sönderbränt efter den stora skogsbranden för tre år sen. Det är ett spöklikt landskap som ger stora obehagskänslor! Det går givetvis inte att föreställa sig hur det var när det brann – det tror jag inte att man kan! Nu hade det börjat växa lite rallarros och lite grönt här och där. Så småningom kom vi igenom området och naturen blev normal igen med prunkande gröna träd och oförstörda trädgårdar och hus.

I Ängelsberg finns förutom bruket med sin speciella miljö alltså även Oljeön! Antar att ni liksom jag aldrig hört talas om denna ö. Där är världens äldsta bevarade oljeraffinaderi! Den ”galne” entreprenören Pehr August Ålund hade den osannolika idén att raffinera olja i Bergslagen! År 1875 förverkligades idén då fabriken byggdes på ön utanför Ängelsberg och ett litet samhälle bildades på ön där människorna levde och arbetade året runt. Under 50 år tillverkade raffinaderiet lysolja, fotogen och diverse fetter som försågs till de svenska hushållen och industrin. Råoljan som användes kom bland annat från Pennsylvania i USA och transporterades genom Strömsholms kanal till Ängelsberg. Idag är fabriken ett museum och här fick vi – efter att ha åkt den lillalilla färjan Petrolia över sundet – se den intakta och orörda fabriksinteriören. det vackra bostadshuset och byk- och bagarstugan. Här finns många av de ursprungliga miljöerna kvar. Så otroligt imponerande att kunna starta detta! Denna Pehr August måste ha mött mycket motstånd och hån innan Ängelsbergsborna insåg att detta verkligen blev av!! Så många ställen vi har i vårt avlånga land som man inte hört talas om men som det ger så mycket att leta reda på och se vilka entreprenören vi haft i vårt land!!! (var finns såna idag??)

Färden fortsatte till en camping i Malingsbo. Detta blev en sån där dyster upplevelse! Den typen av camping som vi tycker absolut sämst om!! Främst är det husvagnsägarna som breder ut sig med stora förtält och en uteplats med trägolv och gärna trästaket runt om och lite växter t ex en liten häck och kanske några som trädgårdstomtar på altankanten! Men eftersom det knappast finns några s k ställplatser för husbilar med el och service så får vi husbilsägare acceptera att camping är det som gäller om vi vill ha el och service! Fricamping är ok men det fungerar inte många nätter i rad. Hoppas att Sverige bättrar på sig när det gäller att arrangera ställplatser till husbilar – går i och för sig att ha dem på en vanlig camping men då lite separerade från husvagnsägarna som står året om och breder ut sig!

Sen en skön färd mot Styrsjöbo igen – borta bra men hemma bäst! Nu ska vi planera nästa utflykt!