Så god morgon Vilhelmina! Nu åker vi upp till Blå Vägen och till Lycksele. Men vi åkte en liten väg och där var det bara skog, skog, ett eller två hus, skog och åter skog!! Då tänker man på Miljöpartiet som vill avskaffa bilåkandet i utbyte mot kollektivtrafik och för att försöka uppnå det så vill man höja bensinen! Undrar om någon miljöpartist någonsin varit uppe i skogarna i norr?? Hur ska de som faktiskt fortfarande bor kvar i husen vi såg kunna ta sig någonstans utan bil?? Med cykel och skidor kanske!

Vi kom till Lycksele där ingen av oss varit förut – en fin stad som ligger vackert. Via gps:en sökte vi då oss fram till vännerna May och Krister som sommarbor i ett litet hus vid en underbar sjö utanför Lycksele. Hade en återföreningstid som var helt underbar, mycket prat, skratt och god mat och dryck. Är man god vän med någon så gör det inget att man inte ses ofta för det är som att trycka på ”on”-knappen så startar allt där det slutade sist man sågs! Vi fick en fin guidning genom Lycksele,  båda har växt upp i Lycksele så de kunde berätta hur det sett ut tidigare och vad man verkligen skulle titta på! De var hundvakt till sonens stora svarta flatcoated och den var supersocial och som sagt stor så man nästan ramlade omkull när den kom och tryckte sig kärvänligt mot en. Det är jättemysigt och praktiskt att ha sitt boende med sig i form av husbilen men ibland är den väldigt stor – framförallt när det är trångt om utrymme vid ett hus. Men vi kom därifrån efter visst backande fram och tillbaka och dirigerandet av Krister.

Så fortsatte vi resan söderut och utanför Vännäsby stannde vi till vid Slöjdarnas Hus tittade och åt en enkel lunch. Det finns så många för oss okända ställen runt om i vårt land bl a Sörmjöle! Hade aldrig hört talas om Sörmjöle förut! Det ligger söder om Umeå och där stod en Äreport intill vägen (så den som åkt förbi kan inte ha undgått att se Äreporten i Sörmjöle). Google är bra på information så där fick vi veta att 1752 uppfördes en Äreport för att hylla kung Adolf Fredrik och hans drottning på deras Eriksgata genom Sverige. I juli 2013 invigdes återuppbyggnaden av Äreporten som nu ser ut precis som den ursprungliga gjorde!

Mera underligt under vår färd – i Lögdeå i Nordmaling stod en liten skylt vid vägkanten ”Häggströms ModeVaruhus – störst i Norra Europa”. Vaaa!! Det måste vi ju bara se! Så vi åkte förstås några kilometer in i landet och mycket riktigt – där var Häggströms ModeVaruhus. Fullt av folk och bilar och ett stort hus i flera våningar med mängders mängder av märkeskläder för kvinnor och män och barn!! Helt otroligt. Enligt Google igen då – modehuset var konkursmässigt för några år sen och då gick Foppa in och investerade så nu är det full fart!! Värt ett besök men prisnivåerna är kanske lite höga med tanke på var Modehuset ligger!!

Vacker väg längs Höga Kusten (mitt barndomslandskap Ångermanland!) och vi hade planerat övernattning vid hotellet vid Höga Kustenbron. Kom dit tidig kväll och det var tur för där var nästan fullt på ”fricampingen” och när vi nästa morgon tittade ut så fanns säkert 50 husbilar runt omkring!

Växbo Linberedening och shop blev nästa stop – förutom lunch i husbilen vid en sjö! Också en plats väl värd ett besök men som ligger lite vid sidan om stora vägen. Vem kan motstå att inhandla några dukar i lin? Lukten är underbar i shopen och materialet och färgerna är ljuvliga! Kaffe med kaka smakade bra och då hörde jag ett äldre par som stannade vid entrén och mannen säger: ”du vet nu att vi har allt vi behöver!! ” Vem har inte hört de orden någon gång av en äkta man??

Borta bra men hemma bäst! Att komma hem och se att allt är i sin ordning, att blommorna lever och tomatplantorna växer och post och tidningar är intagna – allt tack vare underbara grannarna och vännerna Rose-Marie och Björn!!

Att vakna och stiga upp och titta ut på vidderna och de snöfläckiga fjällen – fantastiskt! Så stort och väldigt! Så otroligt vackert! Men oj så kallt – brr! Vi hade tänkt att kanske en vandring häruppe – men med regn i luften och kyla så avstod vi (latoxar!) och gjorde oss färdiga för avfärd!

Nu gick färden neråt förbi Klimpfjäll och Fatmomakke. snart försvann de snöfläckiga fjällen bakom oss och det blev skogsklädda berg istället. Efter Saxnäs kommer man till en liten bro som går över älven och där ligger Trappstegsforsen. Ett flera hundra meter lång trappstegsformat vattenfall. Väldigt vackert och annorlunda.

Den långa och vackra Malogmajsjön följer oss vid sidan av vägen och det höga mäktiga Stalonberget dyker upp framför oss – ska vi åka upp till toppen? Nej tror inte det i vår stora husbil! Så vi får bese berget nerifrån!

Vi kommer fram tlll Vilhelmina som är slutstationen för oss på Vildmarksvägen och här ska vi ta in på  Kolgårdens Camping som ligger vackert vid Volgsjön. Även den här campingen är överfull av husvagnar och husbilar men vi får en fin plats med utsikt över sjön. Vädret är nu fint och ganska varmt så det blir ett glas vin utanför husbilen.

Imorgon åker vi upp till Blå Vägen och ner till Lycksele där vännerna May och Krister väntar!

Så fortsätter vår färd upp mot kalfjället! Vägen är jämn och fin och ganska nyasfalterad – skönt eftersom det enligt uppgift kan vara mängder av tjälskott. Tyckte ett tag att landskapet var befriat ifrån lupiner men inser att det är som vanligt i vårt land – sommartid är dikesrenarna täckta av lupiner och skyltar med ”Loppis”!!

Maken köper fiskekort (han har stoppat in kastspöet i husbilen innan vi startade). Så nu får vi leta efter en lämplig sjö eller vattendrag så han får fånga fisk! Men vad gör vi om han verkligen får fisk?? Jag har ingen större lust att rensa nyfångad fisk – köper hellre en rökt röding någonstans efter vägen!! Så vi beslutar att OM han lyckas fånga något så får det slängas tillbaka. Det blir till att kasta  och kasta!!!

Vi kommer till byn Jorm som ligger vackert vid Jormsjöarna. Det är en avlång by eftersom alla hus ligger utefter den stora vägen. Hit återvänder vi om en stund då vi i en affär frågar efter rökt fisk och får svaret att Jorms Camping säljer rökt fisk. Någon rökt fisk finns inte på campingen men där råkar barnbarnet till morfar som fiskar och röker vara och han ringer sin morfar och gör upp om att vi kommer och köper fisk. Ynglingen åker sen med oss – för första gången i sitt liv i husbil – till morfar och vi köper två härliga rökta rödingar.

Vi åker förbi Blåsjön (bekanta namn) och tar sen av stora vägen och åker till Ankarede. Ankarede är en traditionell samisk samlingsplats och har ett gammalt träkapell från 1898. Kapellet är öppet så vi går in i den fina lilla samiska kyrkan. Vi ser  inga samer och inga renar men det är en fin liten by med små hus och kåtor.

Nu hittar vi en bra fiskeplats och maken försvinner nerför en slänt och blir borta en stund. Han kommer tillbaka – nöjd med fisket för det blev inget napp!!!

Nu börjar vägen smyga sig ännu högre och kantas snart av fjällbjörkar och i fjärran syns kalfjällen som strax tar över all utsikt. Det ligger snöfläckar på alla fjällen och ibland även nära vägen.  När vi är uppe på själva kalfjället tar utsikten nästan andan ur oss! Det är så otroligt vackert och solen lyser i sitt nedgående över vidderna. Här har vi en s k fricamping dvs vi står tillsammans med andra husbilar rakt upp och ned på kalfjället utan några som helst bekväma faciliteter! Det enda märkliga och lite oförklarliga som händer är att det flyger två vita måsar över vidderna – visste inte att måsar höll till häruppe!!

Att övernatta i husbilen går hur bra som helst – men det kan vara lite skillnad var man står parkerad över natten! Det finns s k ställplatser för husbilar alltså inte en vanlig camping men man får el och diverse service. Men Sverige har inte riktigt hängt med i att ordna ställplatser i den takt som husbilsantalet ökat så lite då och då måste man ta in på en vanlig camping för att få el och andra faciliteter. Så var fallet i Strömsund. På morgonen går man ofta till servicehuset bl a för att diska. Här var detta utomhus vid en lång, rostfri ränna med ett antal kranar. Där stod flera personer och diskade och det var ett äventyr eftersom vattnet rann fram och tillbaka i rännan så allas disk blev ordentligt blöta och diskade i allehanda konstigt vatten!! Detta var nog det mest primitiva diskstället jag träffat på!! Menmen allt går!

Så startade då resan på Vildmarksvägen! Såg inte så mycket av Strömsund eftersom man inte åker in i själva orten men den ligger mycket vackert. Vägen uppåt mot Gäddede var i början mest bara skog och i vanlig ordning så fanns ett antal fina sjöar och älvar men dessa ser men inte mycket av pga brist på röjning av lövträd. Första målet för dagen var Hällingsåfallet. Fallet forsar ner i en 43 meter djup ravin och trycks sen ut i en smal canyon. Efter 800 meter vidgar sig sprickan och vattnet sprids ut i en mer lugnare flodfora som sträcker sig flera kilometr till sitt utflöde i sjön Hetögeln. Det var uppehållsväder när vi var där med sol så det var en fantastisk regnbåge nere i canyonen vilket gjorde det hela väldigt spektakulärt och otroligt. Vägen till fallet och därifrån var en grusväg som lindrigt sagt skulle kunna liknas vid en tvättbräda! Underligt att något sitter fast på bilen efter den skakande bilfärden!

Hela området från Strömsund upp till Gäddede är Sveriges björntätaste område. Vi tyckte att eftersom vi inte hade fått se några lejon eller leoparder på vår safari i Sydafrika i vintras så kunde vi väl få se åtminstone en björn nu!! Lite rättvisa ska de väl vara!! Men icke – det enda som syntes var fyra vilsna irrande strörentjurar som stod vid sidan av vägen och tittade på oss när vi körde förbi. En  skrämd tjäderhöna sprang ner i ett dike – men något annat vilt syntes inte till!!

Nu började det märkas i naturen att vägen gick uppåt mot fjällen. Växtligheten blev lägre och det var mycket uppförsbackar. Så kom vi fram till Gäddede eller rättare sagt Frostviken. En mycket märklig camping med mängder av små stugor där det stod en husvagn direkt mot husväggen. Ingen ordning på hur man stod utan man fick åka in och försöka hitta en bra plats! Intressant med hur olika campingplatserna är utformade och fungerar! Många norrmän och många som verkade ha hyrt dessa små stugor för en längre tid. Fullt av barn som cyklade omkring och flaggor på husen och folk som gick mellan varandra. Men det var helt ok att övernatta här också! Vi skulle ju vidare nästa dag!

Efter noggrann planering startade vi vår norrländska resa längs Vildmarksvägen. I vår fina husbil – nu fullt utrustad med lämpliga kläder och mat och dryck!  Vildmarksvägen går från Strömsund via Gäddede och Stekenjokk ner till Vilhelmina.

Första anhalten på det som blev en transportsträcka till Strömsund blev Fågelsjö. Vi har med ljus och lykta sökt efter tjärljus och hade tidigare köpt i shopen i Fågelsjö. Men där liksom på andra ställen så hade de inte fått någon leverans i år. Synd för tjärljusen är en så perfekt gebortpresent! Så färden gick vidare till Sveg där vår första övernattning skedde. Det är en mycket bra camping som nu var totalt fylld med husbilar och husvagnar.

Nästa dag fortsatte transportsträckan förbi Östersund och till vårt nästa mål – Skärvångens Osttillverkning! Ost därifrån går att köpa överallt i Sverige och de har ett stort urval av delikata ostar. Och vad hittar vi då där – jo lagom till lunchen så har de en stor ostbuffé!! Vilket härligt frosseri!! och naturligtvis blev det lite inhandlat också.

Så kom vi då fram till Vildmarksvägen start – Strömsund! Ligger mycket vackert vid vattnet men här var också helt fullt så det blev platsen längst in efter en lite regnlerig väg. Mitt emot stod en husbil vars ägare förmodligen haft husvagn tidigare. De hade lagt ut en stor matta, trädgårdsmöbler och runt mattan var det nedstuckna plastblommor!!!