Vi har åkt förbi skylten till Kårböle förut men nu skulle vi åka genom den lilla byn. Hade hört om hur byborna värnat om rivningshotade värdshuset Pilgrimen men det var nog allt! Nu upptäckte vi något helt annat – och det blev ju av tillfällighet! Kårböle skans, en gammal militär befästning med anor flera hundra år bakåt i tiden! Har aldrig hört talas om detta tidigare!

Idag är det svårt att tro att detta varit en betydande försvarsanläggning. Ett antal prydligt uppställda kanoner, en minnessten, vallgravar och spår av gropar som var soldatbostäder finns kvar på den lilla halvön.

Så sent som 2013 gjordes utgrävningar på platsen och då fann man ett antal kopparmynt varav ett hade årtalet 1675, man hittade muskötkulor och en del hushållsavfall i form av djurben.

Kårböle skans nämns för första gången på 1400-talet! Är belägen vid Ljusnan strax sydost om Kårböle vid riksväg 84. Från medeltiden och fram till 1600-talet var området kring riksgränsen oftast under norsk-danska kronan. Det var ständigt stridigheter och Kårböle skans utgjorde en militär befästning för försvar mot angrepp från i första hand de norska-danska trupperna.

Orten Kårböles betydelse historiskt är att det var en anhalt för resande till Norge under medeltiden. Pilgrimerna stannade till vid kapellet i Kårböle när de var på väg till Nidaros – alltså nuvarande Trondheim. I kapellet lämnade de offergåvor för att kunna resa säkert. Kyrkan och bygden lär på grund av detta ha blivit mycket rik, vilket bidrog till att både kyrkor och folket i de här trakterna utsattes för plundringar.

Troligen var Kårböle skans långa perioder besatt med soldater men fungerade inte bara som försvar mot fiender utan även som utgångspunkt för egna räder över gränsen enligt uppgifter på informationstavlorna vid nuvarande rastplats. På tavlorna kan man läsa: ”Det finns berättelser om hur man rövat bort folk från andra sidan gränsen och tagit dem hit på förhör.”

Så mycket spännande man kan stöta på av rena tillfälligheter!!

Tidig morgon igen och efter den goda frukosten nere vid havet åker vi norrut – det som är kvar av Öland norrut! Först till Trollskogen. Ett Naturrum och naturreservat och en del av Böda Ekopark. Här finns utställningar och guidade turer ut i skogen.

Den medhavda lunchen åts utomhus och sen bar det av till Byxelkrok och naturligtvis fyren Långe Erik. Vår duktige chaufför Tony körde via kusen tillbaka och det var en mycket smal och krokig väg men han klarade ju det förstås med glans:   ”En busschaufför, en busschaufför det är en man med gott humör. Och har han inte gott humör så är han ingen busshcaufför – en busschaufför, en busschaufför det är en man med gott humör.” sången var förstås riktad till Tony och skallade glatt i bussen på väg tillbaka.

Kvällen avslutades med drink och presentutdelning till alla duktiga arrangörer och medhjälpare. Följdes av en god middag.

Mycket tidig morgon sista dagen efter bussen skulle avgå kl 08.00. I duschen tänkte jag att jag tar ur alla lakan under tiden Agneta duschar så vinner vi lite tid! Men om man bor tillsammans med en supersnabb och idog person som blir det som det blev; när jag kom ut ur duschen hade hon redan tagit ur alla lakan ur sängarna!! Min mamma fick en gång hör att hon var som en ”lekatt” (hermelin/vessla) för hon var aldrig stilla utan ständigt igång och höll på med något! Agneta är också som en ”lekatt” – ta inte illa upp Agneta för det är en komplimang !

Hemresan gick bra, mycket sång och knepiga pysselaktiviteter! Lunch i Norrköping och kaffepaus i Åsby. Där stannade vi vid en handelsträdgård som visade sig ha bra mycket annat än bara blommor! Och då vaknade verkligen systrarna från shoppingabstinensen!!! Det blev ett antal påsar som inte innehöll blommor utan vackra kläder!! Så började farvältagandet av systrarna än här och än där och så småningom kom vi fram till Rättviks station som var sista anhalter med bussen.

Borta bra men hemma bäst – men vilken otrolig resa!! Oförglömlig!