V i måste ju göra en ”jungfrutur” med vår nya husbil! Så planen var att vi skulle åka en resa fram och tillbaka till Tyskland och samtidigt hälsa på våra söner i södra Sverige! Så på onsdagmorgon skulle vår resa starta. Jag höll på med inpackning i bilen när maken kom och sa att det dröjer nog en stund innan vi kan starta. Han skulle fylla på vatten och det gick inte pga is inuti vattenslangen!! (Ingen vår här inte!). Så slangen fick ligga i solen (tack och lov för den) tills isen tinat och vi kunde fylla på husbilen.

Så startade vår färd och naturen runt omkring var gråmurrig och det dröjde flera mil innan vi såg de första tussilagona! Men då blev det hela gula mattor i dikena och vårkänslan började komma. Efter ännu flera mil blev det plötsligt vitsippsmattor och det är så otroligt vackert. Dikesrenarna började bli gröna. Nu närmade vi oss de syd/västra delarna av landet och såg plötsligt liljekonvaljblad (inga blommor) och nu var det mycket som var klorofyllgrönt runt omkring. Inte så mycket löv på träden dock!

Övernattning hos den ene sonen och barnbarnen – som alltid jättetrevligt! Dagen efter fortsatte resan ner genom Danmark och där hade rapsfälten börjat blomma. När vi sen nådde Tyskland var det full vår – gula rapsfält, grönbladiga träd och blommande träd, tulpaner och annat som blommade i trädgårdarna. Såå ljuvligt vackert och att så veta att  DETTA KOMMER TILL OSS SÅ SMÅNINGOM!!

När vi sen kom åter till vårt paradis till hem så snöade det – så mångfalden är trevlig framförallt när man vet vad som komma skall!

Ja, egentligen är jag inte så”oäkta” eftersom jag är i rakt nedstigande släkt med ”Stormor i Dalom” dvs Margareta Burea. Både min mormors och min morfars släkt kommer från Margareta Burea. Hon kom från Säbrå utanför Härnösand men flyttade som 16-åring till Leksand och gifte sig med prästen. Hon blev under sin levnad känd som ”Stormor i Dalom” då hon hjälpte många nödställda under de svåra åren i början av 1600-talet.

Leksandsdräkten är nog den vackraste folkdräkt som finns i vårt land. Så fylld av tradition och så otroligt välarbetad. Den har jag nu sytt till mig själv. Jag har gått på sykurs på Hemslöjden sen i höstas och nu är dräkten färdig. Jag har lärt mig alla speciella ord och uttryck (inte så lätt) – överdelen är sydd i kamris (mönstervävt ”köpetyg” i bomull), kvalarna är överdelens manschetter (broderas med krussöm på vitt linne – ursvårt), snörlivet är i siden med broderier i lasksöm, snört med maljor och band, majden är förklädet och under den ska kjolsäcken (väskan) titta fram. Mycket broderier och mycket att hålla reda på. Men jag känner mig faktiskt riktigt stolt över att ha sytt hela dräkten – förutom ”käringhatten” men det får bli en senare fråga!

Det finns ju en del s k ”dräktpoliser” som anser att en folkdräkt ska man bara bära om man kommer från den orten – men vem har sagt det i dagens samhälle?? Ingen! Du kan/får bära vilken dräkt du vill bara du bär den med stolthet och heder!