Väldigt tidig väckning för nästa safariresa i parken! Djuren är ju synliga och aktiva i tidig morgonstund. Någon ström hade inte kommit tillbaka! Så de tre jeeparna med supertrötta passagerare åkte iväg på de nu plaskvåta vägarna och groparna och guppen hade inte blivit mindre av ovädret!

Kunnig guide i Karin som nu satt bredvid föraren och med deras falkögon fick vi ta del av fantastiska fåglar och impalas i mängder och gnuer och zebror. En jättelik giraff gled över vägen framför bilen och plötsligt stod en noshörning vid vägkanten och fnös så det sprutade. Vår chaufför backade bilen och talade om att detta var en stark varningssignal från noshöringen. Jag tror ingen ville uppleva att den rusade emot oss med sitt sylvassa horn redo att tränga igenom plåten och kanske t o m välta jeepen!  Vi såg även en svart noshörning vilket är sällsynt men några andra ”big five-djur” syntes inte till – inte ens en enda elefant idag!

Åter till lodgen och ännu hade strömmen inte kommit tillbaka. En härlig dusch utomhus var skönt och sen blev det lite siesta innan lunch – om det nu skulle bli någon utan ström! Jodå strömmen kom så småningom om och vi fick både lunch och en ny utfärd med jeepen.

De tre jeeparna samlades på ett överenskommet ställe och där bjöd chaufförerna på kaffe och kakor. Trevligt initiativ men på eftermiddagen kom vi som första bil till det som var det överenskomna stället och då upptäckte vår chaufför ett oväder som var i antågande så han beordrade alla till bilen och att ikläda sig den regnponcho som fanns framför stolarna i bilen. Vi såg ut som skogsmuppar allihopa och blev utskrattade av mötande jeepar. Tror att vår chaufför lite missbedömde ovädret för det kom aldrig något oväder – inte minsta regndroppe – men vi satt lydigt iklädda dessa stora, mörkgröna regnponchos resten av resan den eftermiddagen!

Avskedsmiddag på kvällen och jag hade sett framför mig att vi skulle sitta utomhus i mörkret runt poolen och ha det mysigt men nu blev det sittning under tak och inte alls lika mysigt. Dessutom var det nu samma buffémat som vi ätit  igår middag så nu började det bli lite tjatigt. Skillnaden idag var att det serverades en impalaköttgryta som var riktigt god.

Nästa morgon – åter mycket tidig väckning för den sista safariresan. Nu skulle vi väl äntligen få se resten av ”the big five”!! Men ack nej – det fick bli de två vi såg första dagen och de andra gömde sig väl i det långa gräset.

Så blev det bussresa tillbaka till Johannesburg och på vägen stannade vi på restaurangen ”The Blue Crane” och åt en bra och god lunch! Namnet på restaurangen var givet – runt den sjö som låg bredvid fanns det gott om blå tranor!! Och även ändra långbenta fåglar.

Hemresan blev som nerresan – jobbig när man inte kan sova på ett flygplan! Till Frankfurt där anslutningsflyget till Stockholm väntade och det höll vi på att missa pga en oerhört nitisk säkerhetskontrollant vid gaten. När vi kom till planet hade de ropat upp oss och alla satt och väntade och vi hann knappt sätta oss förrän planet startade. Pinsamt men faktiskt inte vårt fel!

Resan har varit otroligt fantastiskt bra och trevlig  och tack och lov att jag har bloggen att skriva av mig på för det blev så packat med intryck och information att det var omöjligt att ta in och smälta under resans gång, men nu får jag uppleva allt igen – och dela det mer er som läser min blogg!

Hyfsad sovmorgon – ovanligt! Dagen började med ett besök till Voortrekker Monumentet (voortrekker betyder pionjär). Imponerande och därinne finns den största marmorfrisen i världen. Den illustrerar boernas utvandring från Kapområdet när britterna tog över makten och förbjöd slaveriet. Boerna råkade ut för många hemska strapatser längs vägen och deras historia är som en spännande saga. Frisen beskriver realistiskt alla hemskheter som hände under deras färd.

Sen en stadstur i Pretoria. Det var vid Church Square som de första byggnaderna uppfördes och naturligtvis står Paul Kruger staty på torget. Han var president i Sydafrikanska Republiken i slutet av 1800-talet. Guld hittades utanför Johannesburg och mängder av utlänningar kom för att pröva lyckan. Kampen om guld och diamanter bidrog till att boerkriget mot England bröt ut och boerna tvingades att kapitulera och 1910 bildades Sydafrikanska Unionen. Vi kunde se den fantastiska utsikten över hela staden från Union Buildings som är regeringsbyggnaden. I parken framför såg vi den enorma Mandelastatyn som restes efter hans bortgång.

Det sorgliga med rundturen genom Pretoria var att det blev så tydligt att det inte längre fanns några vita människor i staden. Ambassaderna hade flyttats ut och tyvärr var det otroligt skräpigt överallt längs gatorna. Förståelsen att var och en har ett ansvar för miljön verkar inte riktigt ha fastnat så förhoppningsvis blir det bättre med nästa generation som ofta numera får bra utbildning och insikt i det egna ansvaret för miljö och omgivning.

Så en lång bussresa till safariparken Pilanesberg. Där fick vi en god lunch innan det var dags att inta våra små hus som låg spridda utanför huvudbyggnaden med reception och matsal, pool och lounger. Ett litet hus med ett stort sovrum med en fin terass med sköna rottingmöbler, ett stort badrum och – en dusch utomhus!! Vi hann precis packa upp innan det var dags för den första safarifärden ut i bushen! Tre stora jeepar stod uppställda utanför stora huset och till dem rangers som chaufförer. Vi satt nio personer i varje jeep och så började den spännande resan längs stundvis grusvägar med stora hål och gupp. Vi hade givetvis stora förväntningar på resan – nu skulle vi alla få se ”the big five”!! Det första vi fick se var en stor elefant nära vägen – det börjar ju bra tänkte alla. Sen blev det giraffer, noshörningar, zebror, impalahjortar och gnuer. Impala och gnuer fanns det så otroligt mycket av så där blev vi ganska snart blasé när det dök upp en sån!! Så första dagens safari innebar att nu kunde vi bocka av två av fem stora!! Alltid något – vi hade ju tre resor kvar.

Alla fick ett magasin som resebyrån gjort iordning där alla djur och fåglar som fanns i parken var avbildade och man kunde bocka av när man sett något av djuren. Fåglar fanns det mycket gott om och i färger som vi aldrig får se i Sverige.

En härlig buffémiddag avslutade kvällen – men först kunde vi sitta ute med våra vänner på terrassen i kvällsmörkret , dricka ett glas vin tillsammans och tala om för varandra vad bra vi hade det!

Denna ljuvliga kväll avslutades med ett tropiskt oväder med mera än ösregn och åska utan dess like och mitt i natten gick all ström! Som tur var så var husen utrustade med både ficklampa och paraply!

Tidig morgon flög vi från Kapstaden till Johannesburg. Vi skulle spendera dagen i Nelson Mandelas fotspår. Vi startade i Apartheid Museet (vi fick en entrébiljett som visade om vi var vit eller färgad och sen var inträdet olika beroende på vilken typ av biljett man fått! Lite för att visa hur skillnaderna var under apartheid! Jag fick en vit biljett men mitt ressällskap ”blev” färgade!).

Resan gick vidare till kåkstaden Soweto. Namnet står för South Western Township och det är ingen kåkstad med plåtskjul utan mera lik ett lite sämre villaområde. Här bodde både Nelson Mandela och Desmond Tutu och vi promenerade förbi deras resp hus och det kändes lite högtidlligt. Men vi startade turen i Soweto med ett besök på platsen där Hector Pieterson blev mördad.

Hector Pieterson var född 1963 och han blev den ikoniska imagen vid upproret i Soweto 1976. Myndigheterna hade bestämt att det enda språk som fick användas i skolorna i Soweto var afrikaans. Skolbarnen gick i protest genom Soweto och möttes av beväpnad polis. Hector var 12 år vid sin död och blev skjuten direkt – inte ett skott som råkade träffa honom – som polisen ansåg. Närmare 600 skolbarn blev skjutna av polis den dagen under sin protestmarsch och 16 juni har blivit en helgdag i Sydafrika som kallas ”Youth Day”.

Dags för lunch och vår nya guide Karin tog oss till en ”vanlig lunchbar” i Soweto med lokal mat i bufféform! Där fanns bl a majsgröt, spenatröra, grönsaker och en mystisk köttgryta och som tur var även kyckling!! Till detta passade ju öl bra och den lokala ölen var god och serverades här lite annorlunda med glasburkar som dricksglas!

Otroligt annorlunda och spännande att åka runt i Soweto – men även beklämmande och berörande. Svårt att ta in hur mycket det ”kostat” att få frihet och demokrati i Sydafrika! Guiden säger att det finns fortfarande mycket bitterhet och hat emellan de olika etniska grupperna och det är ju inte alls konstigt – frågan är om det någonsin kan bli något annat!!

Nytt hotell utanför Johannesburg. Johannesburg liksom Pretoria, Durban och Port Elisabeth har numera ”övertagits” av svarta kriminella så det är städer man inte ska besöka. Otroligt!! Myndigheter och ambassader m fl har flyttat ut från dessa städer till förorter. Så själva Johannesburg såg vi inte något av.

Att vi nu befann oss på hög höjd och inte i sommarstaden Kapstaden blev klart under kvällen när ett plötsligt ösregn överföll oss! Här upp rådde regnperioden och det skulle vi bli varse mera senare under resan!

Tidig väckning igen! Nu gick resan mot öster till Stellenbosch. Stellenbosch är Sydafrikas näst äldsta stad och det mest kända vindistriktet. På slutet av 1600-talet flydde de franska hugenotterna undan religionsförtryck. De fann en fristad i Sydafrika och utvecklade vinproduktionen. Stellenbosch anses vara den vackraste av alla småstäder i Sydafrika och många byggnader är kulturminnesmärkta. Där finns bl a ett hembygdsmuseum som visar hur folk levde i dalgången får 200 år sen.

Första vingården var Delheim – mycket vacker trädgård och prunkande bergssluttningar. Avsmakning av goda viner och bröd och vatten. Trevlig shop med typiska souvenirer och tröjor till salu.

Så gick resan vidare till Boschendal som var en vingård av helt annan karaktär. Här skulle vi äta lunch och det var uppdukat flera långbord under fläktande träd och där fick var och en en picnic-korg fylld av godsaker. Vilken lunch! Även här var det vinprovning – av kanske lite sämre kvalitet än på förra stället – eller hade vi blivit så blasé????

Kvällen avslutades med en ”avskedsmiddag” till Kapstaden och vår underbara guide Hilde! Nästa morgon väntade Johannesburg!

Efter lunchen – som så småningom verkligen kom på borden – åkte vi båt ut till Robben Island. Från båten såg vi att nu hade ”bordsduken” lagts över Taffelberget så vi hade tur som kunde åka upp när vi gjorde det.

Robben Island var en plats dit de styrande sände sina politiska kritiker. Här hölls både kriminella och politiska interner fängslade under primitiva förhållanden. De hölls dock helt isär. Vi fick en fantastiskt bra guidning av en fd fånge som berättade om hur det kunde vara. Han hade ju även en hel del berättelser om hur de politiska internerna kunde kommunicera med varandra utan att vakterna misstänkte något. Men kanske gjorde vissa det ändå men valde att blunda! Vi fick bl a titta in i Nelson Mandelas cell där han satt i 18 år. Att man kan överhuvudtaget överleva på så liten yta är otroligt. Ingen säng utan en matta på golvet.Han skrev mycket under sin tid och det var förmodligen hans räddning.

De besökare som kom till ön för att besöka någon anhörig måste kunna antingen afrikaan eller engelska annars fick de åka tillbaka till fastlandet utan något besök och komma igen efter 6 månader. Frågan är ju om de då kunde något av språken? Ett grymt sätt att hantera anhöriga!

Det var intressant men också deprimerande att se resterna av detta grymma fängelse.

Båtresan tillbaka till Kapstaden blev en gungig färd. Kvällens middag intog vi fyra på en trevlig restaurang i närheten av hotellet.

Nästa dag var en ”fri” dag så då blev det lite sovmorgon! Ett besök i Water Front var självklart och herrarna besökte Akvariet och vi damer gick på shoppingrunda. Det är väldigt stort och lätt att gå bort sig men vi lyckades hitta platsen där vår män satt sig i solskenet och drack en öl. När vi kom till
uteserveringen kom en trevlig kypare fram och undrade om vi ville ha ett bord. Vi pekade på våra män och sa att vi gärna ville sitta med dem. Kyparen såg förvånad ut och sa att de sagt att de var singlar och ensamma!

Tro det den som vill!!

Efter besöket i District Six fortsatte vi till kåkstaden Khayelitsha. Där har den svenska läkaren Ingrid le Roux sedan många år startat kliniken Philani som bl a hjälper mödrar i kåkstaden och där finns ett daghem för barn till dessa mödrar. Mödrarna får lära sig att väva och andra hantverk och tillverkar alster som också säljs på kliniken. All inkomst av det som säljs går till mödrarna. Det finns också ett Mentor Mother Programme där hembesök görs regelbundet för gravida och för barn som inte kommer till läkarstationer. Arbetet som görs via kliniken Philani är mycket värdefullt för kvinnor och barn i kåkstaden. Minnen igen: jag träffade läkaren Ingrid le Roux när sweorna besökte kliniken för 10 år sen. En grupp kvinnor kom ut och sjöng och dansade för oss och vår mamarazzi Kerstin Alm klättrade upp i ett träd för att få bästa vinkel för sin fotografering. Sedan den tiden har det visat sig att världen är ganska liten ibland! Jag bor numera i Leksand och har fått en mycket god vän i Margaretha Barkevall i Rättvik. Hon har berättat att Ingrid le Roux arbetade som ”lillpiga” på Stiftsgården i Rättvik för många år sen och samtidigt var då Margaretha husfru på Stiftsgården. Ingrid åkte vidare för studier och hamnade sen i Kapstaden där hon gifte sig och startade Philani i kåkstaden Khayelitsha. När jag nu berättade för Margaretha att jag skulle åka till Sydafrika och även besöka Philani så blev hon så glad och ville sända med en present och ett brev. Jag träffade Ingrid le Roux nu och kunde överlämna Margarethas medsända present och brev och det var en mycket glad Ingrid som genast ville skicka med en present tillbaka till Margaretha! Ingrid le Roux var faktiskt den första läkare som undersökte Nelson Mandela när han frigavs från fängelset. Det var ärkebiskopen Desmond Tutu – en mångårig vän till Ingrid – som kontaktade henne och frågade om hon vill göra undersökningen av Nelson Mandela. ”Det kändes stort att träffa denna stora man och få göra den undersökningen av honom” säger Ingrid. Tror jag det!!! Lite kuriosa;
Desmond Tutu har bott i Margarethas härbre i Rättvik vid ett av sina besök i Sverige!
Detta var en berörande förmiddag och nu skulle vi äta lunch i Water Front.

Vi fick än en gång bekräftat att serveringstakten på ALLA restauranger i Kapstaden går i snigelfart! Man hinner bli mera än frustrerad och den här gången fick vår underbara guide Hilde säga till hovmästaren att vi faktiskt hade en båt att passa ut till Robben Island så vi ville ha mat innan solen gick ner!!

District Six heter ett före detta bostadsområde i centrala Kapstaden. Det är mest känt för sin tvångsförflyttning av över 60.000 invånare under apartheidregimen på 1970-talet. Redan under sekelskiftet var det ett livligt samhälle som bestod av före detta slavar, hantverkare, köpmän och andra immigranter, många malajer som tagits till Sydafrika av Holländska Ostindiska Kompaniet under dess styrande av Kapkolonin. Området var hem åt nästan en tiondel av Kapstadens befolkning.

Under apartheidregimen ansåg regeringen att District Six var ett slumområde som enbart dög till något tillfälligt och därmed skulle rivas. De ansåg också att interaktion mellan olika etniciteter skapade konfliker och därmed krävdes en separation av de olika etniska grupperna. Man framställde området som brottshärjat och farligt och påstod att det var en ”syndig håla”. Trots att detta var de officiella anledningarna trodde de flesta av invånarna att regeringen eftertraktade marken pga dess närhet till stadskärnan, Taffelberget och hamnen.

1966 tillkännagav regeringen District Six som ett område för endast vita och 1968 inleddes tvångsförflyttningarna. 1982 hade över 60.000 människor omlokaliserats ca 25 km bort till en kåkstad i det sandiga och kala Cape Flats. De gamla husen schaktades bort och de enda byggnader som skonades var religiösa samlingsplatser. Tryck och protester internationellt gjorde att endast en liten del blev bebyggd (Zonnebloem) och bortsett från det lämnades området utan vidare bebyggelse.

År 2003 inleddes arbetet på de första byggnaderna och 2004 exakt 38 år efter ”omorganiseringen” gav den förre presidenten Nelson Mandela nycklar till de första återvändande invånarna.

Vi besökte District Six-museet under förmiddagen och det var ett mycket berörande besök.

Idag gick resan till Taffelberget. Det är verkligen inte alla dagar det går att åka upp på denna ”bordsskiva” då det väldigt ofta är täckt av en molnig bordsduk. Himlen kan vara klarblå utan andra moln än just över Taffelbergets topp. Men vi hade tur och det var en totalblå himmel utan bordsduk!

Minnesbilder igen: när bussen med sweor körde upp framför gondolstationen och jag såg de slaka vajrarna som skulle ta gondolen upp till Taffelberget så blev jag alldeles matt. Jag är lite höjdrädd och tänkte direkt att detta gör jag bara inte! Vi var några flera som tänkte ”fega ur” men blev övertalade av de andra mera modiga sweorna att visst skulle vi åka upp. En sa att det är bara att stå vänd in emot bergväggen så slipper man se höjden och känna obehag. Visst det lät ju bra så sagt och gjort så äntrade vi den stora gondolen. Den startade och vinglade uppåt och vad som då hände som ingen hade nämnt något om var att DEN ROTERADE HELA VÄGEN!! Det spelade alltså ingen roll om man startade med att stå vänd in emot bergväggen – plötsligt var man mitt i hela det otroliga skådespelet att åka upp upp upp!!! Och upp kom vi – både då och nu!  Skillnaden var att  nu visste jag om detta och satte mig på den korta bänken mitt i gondolen och tittade ner i golvet hela tiden.

Väl uppe var det dags för lunch som intogs på en liten restaurang (vad ska man göra om inte äta på ett ”Taffelbord”??). Sen kunde vi ströva omkring och njuta av den fantastiska utsikten. Vi såg även bergets små invånare dassies som ser ut som välgödda hamstrar.

Kvällens middag intog vi på hotellet och då avslöjade Catarina och Bengt att de i år firar guldbröllop och de ville starta ”årsfirandet” med oss och bjöd på en sagolikt god middag med en humoristisk och trevlig kypare. Den middagen tackar vi verkligen för – både sällskapet och den goda maten och vinet!

Mätta och glada intog vi vårt stora fina rum och sömnen infann sig snabbt!

Någon sovmorgon blev det inte – väckning 06.00 och avresa med bussen 07.30. Först en god hotellfrukost! Vi följde Atlantkusten på väg till Godahoppsudden och Kapudden. Vackert men en nästan alltför slingrande väg! Godhoppsudden ligger i ett naturreservat där floran och faunan bevarats precis som den såg ut år 1488 då Bartholomeu Dias rundade udden. Han ansåg att det nu fanns gott hopp om att ni Indien. Vegetationen kallas fynbos och består framför allt av proteabuskar. Här möts två stora hav – Atlanten och Indiska Oceanen

Sen ett besök vid Boulders Beach där en pingvinkoloni håller till. Det är den afrikanska pingvinen som är utrotningshotad. Man blir helt betagen av dessa fåglar som på många sätt ser lite mänskliga ut! Här finns över 3000 pingviner.

Lunchen intogs så på en fiskrestaurang med utsikt över False Bay. Minnen igen: precis på samma restaurang åt jag för 10 år sen när jag gjorde exakt den här utflykten med sweorna! Skillnaden var att den gången blev hela restaurangen attackerade av en stor babianflock med en jättelik alfahanne. Gästerna fick lov att snabbt lämna sina platser utomhus och fly in och stänga alla dörrar. Aporna var mycket aggressiva och hoppade runt på borden och jag tror ingen hade velat sitt kvar! Den här gången syntes inte en apa till och det fanns höga nät runt hela restaurangen så vi kunde sitta och njuta av lunchen i lugn och ro.

Många seglare misstog förr Cape Hangklip för Godahoppsudden och seglade av misstag in i denna vik – därför False Bay.

Hemresan gick längs kusten och det var en mycket vacker utsikt. Kvällen tillbringade vi fyra på en grekisk restaurang strax utanför hotellet. Tror att alla i gruppen var alltför trötta för att ge sig av in till Kapstaden för att hitta en restaurang.

Inga problem att somna så imorgon forsätter resan!

Sommarkläderna var framlagda på en säng och nu gällde det att prioritera vad som skulle med och vad som fick plats i resväskan! Svårt val men utrymmet i resväskan var ju avgörande för hur mycket som kunde tas med så det blev en liten hög kvar på sängen när väskorna var färdigpackade! Lördag den 28 januari startade vi vår resa – med bil till Uppsala. Där anslöt vi till goda vännerna Catarina och Bengt som vi skulle ha som ressällskap under vår Sydafrika-resa.

Taxi till Arlanda och flyg till München. Därifrån flyg till Kapstaden under en hel natt. Att sova på ett flygplan och sitta i ekonomiklass dvs trångt och mycket folk fungerar inte riktigt bra för mig. Vissa kan sova var som helst men jag har svårt att sitta stilla och sova i flera timmar. Även så här!! Men men man vilar ju både kropp och ögon och själen så det går ju an!! En egen liten TV-skärm vid sittplatsen gjorde att det gick att få tiden att försvinna!

Så framme i Kapstaden (jag hade varit här förut för 10 år sen då jag som ordförande i SWEA Costa Blanca i Spanien deltog i ett regionmöte med SWEA International i Kapstaden). Vår lokal guide norska Hilde stod och väntade och samlade ihop gruppen i ett hörn. Vi blev totalt 29 personer och några verkade känna varandra sen tidigare men annars var vi nog i stort sett okända för varandra. Mest människor i vår egen ålder men några lite yngre par fanns med. Detta var tidigt på morgonen och våra hotellrum skulle inte vara inflyttningsklara förrän på eftermiddagen så det blev sightseeing av Kapstaden i en skön luftkonditionerad buss med härlige chauffören Deon. Det var söndag och lite trafik och inte mycket folk så tidigt så det var lugnt och skönt och sommartemperatur. Underbart att se palmer och växtlighet som vi kände så väl igen från Spanien! Tyvärr lite för mycket kläder på men vi hade ju åkt från kall vinter i Sverige, så vi försökte ta av oss så mycket som möjligt!

Vi åkte förbi Hotel City Lodge där jag bodde förra gången och förbi Water Front som nu hade växt och blivit otroligt stort. Minnen kom tillbaka: En vecka innan jag reste till Kapstaden då för 10 år sen hade jag och Gunnar Mattson i Torrevieja blivit inbjudna till TV4:s tillfälliga morgonsoffa  i Alicante. TV4 var där för att sända och bevaka Volvo Ocean Race som startade i Alicante. De ville höra hur det var att bo i Spanien mm. När jag sen kom till Kapstaden visade det sig att under en av våra första dagar där skulle segelbåtarna komma till sin första hamn på sin resa  – Kapstaden. Vi svenska Sweor gick naturligtvis ner till Water Front och hamnen för att emot dem och när vi kom fram så var det en Ericson-båt som vann första etappen. Roligt! Jag mailade till producenten på TV4 och berättade för henne att nu var jag i hamnen i Kapstaden och tog emot seglarna. Hennes förvånade svar var -”inte visste jag att du var ett sånt fan”!!

Vi gjorde en rundtur med promenad i Company Gardens (anlades 1652 av Jan van Riebeck). Grönsakerna som skulle förse förbipasserande skepp med proviant odlades här. Vi gick förbi parlamentet och presidentens officiella bostad. Kapstaden är en av Sydafrikas tre huvudstäder. Vi passerade förbi Castle of Good Hope som är en av de äldsta byggnaderna i södra Afrika. Vi åkte buss upp på Signal Hill – en fantastisk utsiktsplats. Det var som sagt söndag och MÅNGA var ute på picknic och liknande så det var väldigt väldigt många bilar som stod parkerade längs den smala kurviga vägen upp för berget (vägen borde varit enkelriktad!). Högst upp var det en förödande vacker utsikt och därifrån kunde den som var modig hoppa ”paraglider”. På vägen ner mötte vi ett antal andra bussar och då var det plötsligt väldigt trångt utrymme pga alla personbilar som stod på båda sidor om den smala vägen. Berget reste sig som en trygg vägg inåt men utåt var det en brant sluttning. Att sitta mot utsidan av bussen vid dessa möten var ingen ”höjdare” – men vi kom ner tack vare vår utmärkte chaufför Deon!

Ett besök i Bo Kaap (tidigare Malay Quarter) som ligger på sluttningen av Signal Hill. Här bor ättlingar till slavarna från Indonesien som holländarna förde in i Kapstaden. Här bor mest muslimer och det är ett av de mest fotograferade ställena i Kapstaden pga sin fantastiska färgglada hus.

Så till vårt hotell – President – som låg lite utanför Kapstaden vid Sea Point. Bra hotell och bra hotellrum! Välkomstmiddag avslutade dagen och den ena medhavda klänningen kom till pass! Här skulle vi nu bo i 6 nätter! Trötta och mätta somnade vi i sköna sängar!

Fortsättning följer förstås!!