Resan fortsatte till Wismar – denna historiska svenskstad! Men vår besvikelse blev stor när husbilsplatserna var fullbokade i staden (många pensionärer från Europa som vill turista) så vi beslutade oss för att se Wismar till våren istället. Vi skulle istället söka reda på en välrenommerad ställplats för husbilar i Neukloster ute på landsbygden. Vi hittade staden och som alltid i Tyskland så var det vägbyggen med ”umlaitung”. Då tappade vår GPS humöret! När inte vi åkte som hon ville så tog hon oss ut på en rundtur genom – tror jag – hela norra Tyskland!! Så småningom kom vi tillbaka till Neukloster och hittade ställplatsen. En fin liten stad och en fin ställplats vid en sjö och inte så fullbokad som Wismar. Vädret var fortfarande fint så det blev en promenad vid strandkanten i den sköna kvällssolen. På morgonen såg vi att det växte vallmo bakom husbilen – tänk i oktober!

Nästa dag fortsatte resan mot Puttgarden och övernattning på vårt ”vanliga” ställe – bondgården i Johannisberg med åsnor, höns, grisar och husbilar. Nästa dag fortsatte resan med färjan till Danmark och så småningom till Tyringe där den andre sonen bor. Glädjande var barnbarnet Andreas hemma – det är inte så ofta man får träffa dessa numera vuxna pojkar! Senast var på storebror Alexanders fantastiska bröllop med Nadine i augusti!

Nu återstår städning av husbilen för sen väntar vinterförvaringen i det varma garaget. I april hämtar vi ut bilen igen och då väntar nya resor och äventyr.

Rügen är verkligen sevärt! Allt är pittoreskt och välskött. Blandade känslor att vandra runt den enorma ruinbyggnaden i Prora – Hitlers stora projekt som skulle innebära ”Kraft durch freude”. Kanske gjorde den det men nu återstår bara skalet och ger både en känsla av skräck och fasa och samtidigt så fantastiskt att vi år 2016 kan vandra runt och titta på dessa otroliga byggnader.

Lite gladare blir man av att se det lokala ångloket ”Rasende Roland”  som tuffade runt på ön. Att sen åka runt hela ön och bara njuta av det fina vädret och allt sevärt gjorde att man kunde skaka av sig den obestämda obehagliga känslan från Prora.

Natten tillbringades på ställplats Königsstohl bland andra husbilar. Ett friluftsområde med vacker natur. Tyskland har ju inte någon allemansrätt så dessa friluftsområdet blir viktiga för att kunna vandra och få njuta av naturen.

Nästa dag gick resan vidare mot Wismar – svenskstaden. På väg dit kantades vägen (inte motorvägen) av byar där man troligen gått helt ”bananas” när man åter fick måla sina hus och pynta sina trädgårdar! Det var inte bara ett hus som var absolut knallorange eller klargult eller ärggrönt!! Roligt att se att det mesta var så välhållet och välordnat och det enda som gav tillbaka känslan av obehag var när vi passerade ett gammalt östtyskt vakttorn som stod ensamt som en påminnelse om det som varit för inte så länge sen!

Om en vecka ska vi ställa in vår husbil i ett varmt garage utanför Falun och där får den stå tills i mitten av april. Då väntar nya resor och nya äventyr!

Men vi åkte iväg på säsongens sista resa och den gick via Habo till Trelleborg och sen färjan över till Sassnitz. Men första anhalten var i Habo hos Joakim med familj. Chizue och Joakim har precis öppnat en japansk restaurang i Spinnet i Habo. Vi hann inte äta där utan fick ”left-overs” i form av fantastisk sushi som Chizue lagat och sålt under dagen. Det är en restaurang väl värd att besöka om man är i Habo eller dess närhet. Finns även en hemsida ”Nagomi” (som betyder ung mys).

Nästa dag fortsatte vi till Trelleborg och stannade på en s k ställplats nere vid hamnen. Färjan skulle gå kl 08.00 nästa morgon så det var bra att vara i närheten. Den natten regnade det på ett sätt som jag aldrig varit med om! Trodde tidvis att husbilstaket skulle rasa in! Men på morgonen sken solen och färjefärden över till Sassnitz gick utan några problem. Men fyra timmars färjeresa är lite väl mycket – skulle nog inte tycka om en kryssningsfärd tror jag!!

Så kom vi då äntligen till Rügen! Vad vi inte tagit reda på var att det var nationaldag så det var hur mycket bilar och folk som helst överallt. Men solen sken och det var bara att anpassa sig.

Fortsättning följer om vår fina resa längs Östersjökusten.