Imorse var det en sån där absolut jättevacker morgon! Vi har ingen sjöutsikt, men väl utsikt över en stor åker och berg och där lyste solen starkt och det var lite rimfrost och lövträden har fått sina fantastiska höstfärger. Åh så vackert! Och lövträden börjar se lite kala ut och det tillsammans med det vackra landskapet ger insikten om att det ju alltid finns så många som skriver poesi om höstar, om avlövning och liknande. Ska väl ses som att livet tar slut likt hösten eller åtminstone går mot mörkare och kallare tider! Har nog aldrig reflekterat så här tidigare, men det kanske har med ålderns höst (haha) att göra!! Men jag fortsätter nog att bara njuta av det vackra och ser faktiskt fram emot vintern då man kryper in och hittar på så mycket att göra inomhus!

Så är det då dags igen – för flyttfåglarna att flyga söderut! I flera dagar har ett mycket stort antal gäss samlats ute på åkern. De flyger förfärligt oordnat fram och tillbaka mellan åkern och Styrsjön och som de tjattrar!! Jag är övertygad om att detta är ett totalt kaos omkring vem som ska vara ledargås i flygsträcket som ju måste bildas snart! Några av gässen har en hesare stämma än andra så det tyder förmodligen på att de tjattrat mest och tappat rösten lite! Jag hoppas att de snart kan enas om ledarfrågan – påminner lite om valdebatterna som är just nu omkring oss!!

Hösten är annars en mycket härlig årstid – liksom våren då man ser skiftningarna i naturen hela tiden – nu går det åt andra hållet! Lövträdens fantastiska skiftningar och luften som börjar bli lite krispig för att inte tala om allt som finns runt omkring och bara är att hämta in; svamp av olika slag, lingon, äpplen mm. Frysen är full så häromdagen fick jag testa att torka Karl Johansvamp i varmluftsugnen (på 50 gr). Det gick alldeles utmärkt så nu blir det nog en till tur ut i skogen för att söka efter mera svamp innan det är för sent!

Fast nu regnar det igen!! Så det får väl bli imorgon då – då har det utlovats fint väder!!

På vår väg från Tänndalen till hemmet åkte vi förbi Koppången. Koppången är förutom den otroligt fina melodin även ett naturreservat strax norr om Orsa. Det är ett stort reservat – närmare 5000 hektar – och består av vidsträckta myrar och gammal skog. Det är mycket vackert och väl värt att stanna och uppleva storheten och tystnaden. Gränsen för reservatet går vid den gamla granskogen vid Tunturibergets fot och där fanns ett gammalt fäbodställe med det vackra namnet Blomtäkt. Hit buffrades (vallades) korn och getter till bete i skogarna runt fäboden och här tillverkades smör, ost och messmör. Här var även gränsen för Orsabor och de lite mera norrut boende ”finnarna”. Här var också marknadsplatser (namnet Koppången känns igen av ett motsvarande namn på norska som betyder marknadsplats).

Ljuden av svepande liar och klingande koskällor har för länge sen tystnat, men den öppna marken och husen vid Blomtäkt finns kvar och är ett fint utflyktsmål i Koppången. Hus har rustats och fungerar som rast- och övernattningsstuga för vandrare och skidåkare.

Vad man nu vill med naturreservatet är att återställa dikade myrar – inte bara i Koppången – och på så sätt bevara den mångfald som finns av växter och djur. Här finns t ex olika orkidéarter (myrblomster, jungfru Marie nycklar och ängsnyckel finns här) och mängder av olika vadarfåglar som kommer att gynnas av att återställa naturen.  Diken läggs igen och inträngande skog röjs bort.