Vi vaknar till en kall morgon! Det är bara 7 grader ute och campingägarnas lille son kommer traskade förbi iklädd mössa och vantar!! Så vi ser vad som komma skall!!

Vi åker genom Klövsjö och där finns ett gårdsmejeri som vi hört talas om där de har en getfarm och säljer fantastisk ost. Vi letar reda på gården och ser alla getter som är ute och betar och försöker få tag i någon människa!! Butiken öppnar 12.00 och vi är där när klockan är 10.30! Vi får acceptera att det inte blir något inköp av god ost här och kör vidare!

Vägen söderut mot Leksand går genom oändliga skogar och oändliga raksträckor – det finns bara några få ställen där det är riktigt sevärt – Noppikoski med sitt fina vattenfall, Björnån med sin strida fors och sen blir det ju mera bebyggelse ju längre söderut vi kommer.

Så kommer vi då hem till vårt paradis i Styrsjöbo och börjar urpackandet ur husbilen för nu måste den städas ordentligt inför återlämnandet. Dessutom har Fia meddelat att hon kommer på väg upp till Tänndalen och stannar några dagar! Jätteroligt och det sätter fart på oss – som i stort sett suttit i bilen i fem dagar!!!

Sammantaget vill jag säga att detta var bland det roligaste och trevligaste vi gjort på länge!! Att vi köper en egen husbil är väl inte så självklart men intresset är bra mycket större för den utvecklingen nu när vi gjort vår jungfrutur än det var före!! Vi lärde oss en väldig massa och min lista är lång över vad som saknades i husbilen för att det skulle fungera ännu bättre än det gjorde.

Så går färden vidare från Sollefteå och mot Indalsleden upp till Östersund. Vädret håller i sig och det gör ju också att naturen runt omkring oss liksom blir vackrare när solen skiner!

Efter Indalsleden finns en liten by som ligger lite utanför leden – Utanede. Här hittar man ”konstigheten mitt i skogen” nämligen en thailändsk paviljong! Kung Chulalongkorn (låter som ett barn hittat på namnet!) besökte Sverige 1897 och färdades med häst och vagn på vägen som går förbi Utanede och han blev helt betagen av den vackra platsen.  Sen dröjde det ända till 1992 då platsen besöktes av en thailändsk dansgrupp och idén om en minnesbyggnad tog form. Ett antal föreningar och andra initiativtagare lät uppföra en kunglig thailändsk paviljong i Utanede, Ragunda. Paviljongen stod färdig 1998. Den 19 juli och 23 oktober varje år genomförs minnesceremonier för att hedra kungen. Det var minst sagt en märklig upplevelse att se detta mitt i skogen! Men så vackert och trädgården med näckrosdammen och den lilla spången över – så fint! Men också lite absurd!!

Nästa konstighet i skogen är ju Döda Fallet! Här brusade ett av Sveriges mäktigaste vattenfall fram till 1796. För att få fart på Sveriges export av timmer vill man dra en flottled förbi Storforsen och till hjälp att göra detta anlitades köpmannen Magnus Huss från Sundsvall – även kallad ”Vildhussen”. Hans sätt att leda om vattnet innebar att när vårfloden 1796 i Indalsälven steg högt började Ragundsjöns vatten  rinna genom den nya kanalen som snabbt skar sig ned i grusbarriären. En våldsam flodväg bröt genom barriären natten mellan 6 och 7 juli och hela Ragundasjön tömdes och försvann på 4 timmar! Älven hade därmed fått en nytt lopp. Storforsen torrlades och tystnade och blev Döda Fallet. Dramatiskt! Och lite speciellt att se. Jag såg det när jag var liten, men nu var det omkringbyggt för att kunna serva turister så det naturliga har delvis försvunnit!

Vi fortsatte till Östersund, åkte runt hela Storsjön och det var så vackert. Vi insåg också att Jämtland är otroligt duktiga på att ordna fina rastplatser och många såna! Bra för oss och bra för turister förstås! Nästa campingplats för oss var Kvarnsjö Camping utanför Klövsjö. Mitt i skogen gick en smal grusväg kilometer efter kilometer och vi var övertygade om att den här sista campingnatten skulle bli mitt i skogen! Så öppnade sig plötsligt naturen och vi kom till en by som var som att vara i Schweiz! Och allra högst upp i den lilla byn låg campingen! Vidunderlig utsikt och där var den allra bästa platsen för vår husbil bokad med en skylt: ”Reserverad plats 13 augusti Per Arne Åberg Välkommen” – oj så trevligt! Platsen låg längst ut mot ett stup och jag sa till maken att du backar INTE ut här utan får ställa husbilen med nosen mot stupet!! Så blev det också .

Vi fick en broschyr med informationsmaterial i receptionen och där stod bl a: ” Det finns gott om vilda djur runtomkring. Möt dem med respekt. I området finns många björnar och skulle ni ha turen att se en björn – gå inte nära dem utan gå helt lugnt åt motsatta hållet. Spring inte det kan väcka björnens förföljelseinstinkt. Skulle björnen mot förmodan närma sig er, lägg er ner på marken och ligg still. Eftersom björnar är nyfikna kommer de kanske fram och nosar för att sen ge sig av”. Det blev ju verkligen ingen tur ut i skogen efter den läsningen!! Det låg en lantlig doft av koskit över nejden och det blev kyligt när kvällen kom så det fick bli en skön kväll inne i husbilen!

Vi sover alldeles utmärkt bra i husbilen och det är lugnt runt omkring och när vi vaknar så skiner solen igen och älven rinner sakta förbi utanför!

Höjdpunkten på resan är inte att vi åkte upp på Hallstaberget och tittade på den otroliga utsikten utan att jag idag skulle träffa Anna! Anna min gamla väninna och klasskamrat som jag inte träffat på 35 år !!!! Vi tappade kontakten – som var lite sporadisk – när jag flyttade utomlands i mitten av 90-talet och tack vare Facebook och ett litet detektivarbete så fick jag kontakt med Annas dotter och hon såg till att vi fick kontakt igen!

Så kommer hon runt hörnet på husbilen och där står hon – samma gamla Anna!! Lite äldre förstås, men det är verkligen hon! Vi går till restaurangen på området och äter lunch och pratar och pratar och pratar. Vi talar om gamla minnen från Sollefteå – när vi satt på Berggrens Konditori i Bolagsbacken. Vid ett av de stora fönstren förstås för att ha full koll på vilka pojkar som var ute på sta´n! Kusinerna Bengt och Arne blev våra följeslagare ett tag, men det var ju en militärstad med två regementen så det var liksom byte av pojkar varje år så vi var väl lite bortskämda!! Vi minns hur vi satt på läktaren på gamla tennisbanan nere på Djupön och tränade på att dra halsbloss – för att verka lite mera världsvana! Vi minns skidåkningen i Hallsta och vi försöker minnas gamla klasskamrater, men ibland har namnen försvunnit! Vi går naturligtvis igenom våra barn och barnbarn och vi går igen våra livsöden och smärtor och glädjeämnen. Så otroligt roligt och att sitta mittemot Anna som när vi pratar så här åter blir den unga Anna igen! Fast hon har också blivit otroligt lik sin mamma som var en mycket vacker kvinna! Nostalgi på hög nivå!!

Vi skiljs åt och lovar varandra fortsatt kontakt förstås! Sen åker vi ut en sväng med husbilen för jag vill ju visa maken min hembygd. Sta´n har växt och förändrats på 35 år förstås och de gator jag tänkt att vi skulle åka på är numera gågator och de hus jag ville visa är rivna och istället finns nya moderna hus. Men det gamla tingshuset står kvar och väntar på att bli kulturminnesmärkt, och flottarmonumentet står stadigt kvar mitt i forsen i älven, och borgnipan med alla sina backsvalebon finns kvar i Stadsparken! Tror att ”Kärleksstigen” också finns kvar – tycker mig se början på den! Men det måste ju vara så och det är bara att minnas hur det var och vara glad över att ha fått en uppväxt i denna fina och vackra stad!

Det känns lite vemodigt för nu har vi kommit till vändpunkten på vår fina resa och imorgon ska vi börja hemfärden.

Det  är många nya rutiner som behöver genomföras när man campar! För oss är det bra – som de nybörjare vi är – att då bo på en bra campingplats.  Där finns el, vatten och avlopp – så det är bara att rusta för dagens rutt!! Den ska gå upp till Sollefteå – min uppväxtstad! Så vi lämnar vackra Höga Kusten och kör inåt landet.

I ett magasin har vi läst om ett whiskydestilleri som ligger utanför Bjärtrå! Helt okänt för oss och givetvis letar vi reda på det – Box Destilleri AB i Sörviken. Det var 2004 när Mats och Per de Vahl insåg att det gamla kraftverket i Box skulle vara en fantastisk plats för ett whiskydestilleri – och så blev det och i juni i år släpptes de första flaskorna på systemet. De tog naturligtvis slut på en gång men ny leverans kommer och det går dessutom att beställa ett s k ankare (ett gammalt svenskt volymmått på 39,25 liter).

Så gick färden vidare och jag vill åka förbi Kyrkdal, Hällsjö och Mosjön där mina morföräldrar hade bott och där jag tillbringat nästan alla mina sommarlov. Naturligtvis var där en ny väg så vi fick vända och hitta den gamla vägen. I Kyrkdal ligger mina morföräldrar och min ena morbror begravda på Dals fina kyrkogård och i Hällsjö finns huset kvar där Kooperativa Föreningen hade sin butik och dit jag åkte bakpå morfars moped och han köpte alltid en s k buttekaka med gul kräm ovanpå till mig.  I Mosjön badade jag och metade och var med när mormor buffrade korna till sommarbetet – åh vilka minnen som fullkomligt väller fram i huvudet!! Hela vägen upp till Sollefteå bubblar jag på om olika människor som bodde här och där och vad jag gjorde!

Vi var ute i god tid och åkte förbi campingplatsen och upp för det s k trängschaktet till Remsle. Nya vägsträckningar, men mitt gamla föräldrarhem står kvar på ”Lillvägen” där Yngve Sundqvist ”Sollefteåtomten” bodde längst ner! Allt ser så litet ut mot den minnesbild jag har, men så är det väl när man fått lite distans till saker och ting. Vi fortsätter upp till Junsele där mina föräldrar bodde en tid och jag besökte dem givetvis ofta. Vägen upp till Junsele går längs älven högt upp, men tyvärr har man låtit lövträden ta sån plats att utsikten inte längre finns! Synd för det är säkert vackert därbakom träden!! Vi åker genom utflyttade byar och hus som står och förfaller och det är verkligen ledsamt att se! Men det är ju en utflyttningsbygd utan möjligheter till någon utkomst för människorna. Vi stannade inte och tittade på de fantastiska hällristningar som finns vid Nämforsen vid Näsåker!

Sen är det dags att inta vår plats på Risöns Camping i Sollefteå! Känns lite konstigt att det ligger en stor och välarrangerad camping på Risön!! Men den är mycket fin och vi har fått en plats längst ut mot älven så vi har det jättebra. Fortfarande ett fantastiskt fint sommarväder så vi sitter ute med hunden och njuter innan vi intar de sköna sängarna inne i vår mobila friggebod som Hans kallar husbilen!!

Första campingnatten gick ju bra!! Svårigheten var kanske att så fort den andre eller hunden rörde sig så gungade hela bussen! Nu mot Höga Kusten! Förbi Sundsvall som bygger ny förbifart runt staden så att man slipper allt krångel genom själva sta´n! Förbi Härnösand där vi missade att ta av till Härnön där man gör eget gin! Men det får bli en annan gång! Så kommer vi då till den fantastiska Höga Kustenbron!! Imponerande och en imponerande utsikt!

Höga Kusten blev världsarv 2000 och har sen istiden haft en landhöjning på 800 meter – därav det säregna landskapet (”och Gud vredgades och log samtidigt när han skapade landskapet”)

Paus med lunch på hotellet som ligger vid broänden. Fortfarande strålande väder och strålande utsikt. Intill hotellet ligger Skare Ljusfabriken med shop och naturligtvis blev det ett besök där och inköp av ett vackert ljus stöpt av Eva Forss som själv stod i butiken.

Fortsatt färd genom ett otroligt vackert landskap med vattenvikar och höga och låga berg. Ett besök i fiskeläget Berghamn där vi köpte rökt lax i en obemannad kyl och la pengarna i en box intill! Här tror man på ärligheten!! Nästa camping vi hade bokat in var Norrfällsvikens Camping och där hade vi bokat en Deluxe-plats nere vid havet. Detta var en enormt stor camping, men glest med fordon och människor (precis som det hittills varit även på vägarna – semestern verkar vara slut för i år).

Att komma till en camping med husbil – eller med husvagn antar jag – är som att lägga till i en småbåtshamn där det ligger mängder av båtar när man kommer. Alla slutar upp med vad de för tillfället gör och TITTAR! Det blir ju ett antal backningar fram och tillbaka innan husbilen står som den ska och under tiden är det ett antal människor som – just tittar!! Lite enerverande, men vi gör faktiskt  också det när nästa ekipage kommer!!

Här är det tysken i husbilen närmast vår som är den som ska tala med alla och han är direkt framme och frågar och pratar. Här är det en lugn kväll i sommarvärmen och vi njuter och börjar känna oss som erfarna campare! (Ha,ha!!)

Vi hade aldrig satt vår fot i en husvagn och än mindre i en husbil förrän i år! Det startade med att vi i brist på annat att göra åkte till Mora på en husbilsutställning och där klev vi för första gången in i en husbil. Det blev en riktigt wow-upplevelse! Så vi beslutade oss för att hyra en husbil en vecka till sommaren – i augusti när den värsta semesterruschen var över. Vi bestämde att vi skulle åka norrut så att jag fick visa maken Höga Kusten och Sollefteå med omnejd (där jag är uppväxt).

Så förra fredagen hämtade vi den hyrda husbilen och på lördagmorgon bar det av norrut. Maken körde som om han aldrig gjort annat förut i sitt liv och det var fantastiskt att sitta så högt upp med den sikt som då blev. Vi åkte genom Hälsingland upp mot Medelpad och kunde tyvärr konstatera att Hälsingland nog är det landskap som är allra sämst på att ha ordnat några som helst rastplatser! Där finns ju så många vackra platser men inte en chans att stanna, inte ens en liten P-plats efter vägen!

Bergafjärdens Camping & Havsbad var målet för dagen. Vi hade förbokat campingplatser (tog det säkra före det osäkra) mest för att ha tillgång till el, vatten mm. När vi körde in på campingen sa maken: nu måste man ju gå runt och prata med folk! Jag stirrade på honom och undrade om han var riktigt vid sina sinnes fulla bruk!! Nej han skämtade förstås, men vi upptäckte där – och senare – att det finns många som ”måste gå runt och prata med folk” .

En lördagkväll när semestern är slut för många är inte en riktigt lyckad kväll att vara på en camping vid havet med vackert väder! Det grillades och skålades och skrålades frampå småtimmarna så öronproppar hade varit bra att ha med. Men husbilens sängar var mycket bra så vi somnade så småningom. Husbilen var fantastiskt utrustad med bl a sköna vilstolar och bord som vi plockade ur det fiffiga stora förrådet längst bak på bilen. Där rymdes mycket och många grejer!!

Det var första dagen på vår jungfruresa och bl a lärde vi oss att det är viktigt att ha allting ”ombord” ordentligt fastsurrat och alla skåp låsta. Det hade vi inte i början av resan och var tvungna att stanna för att plocka upp en del saker som kastades ut ur skåp som inte var låsta!

Jag är ingen egentlig trädgårdsodlare – skulle gärna vilja vara som så många duktiga är. Men jag gör så gott jag kan och planterade några svartvinbärsbuskar, som gav sin första skörd i år.  Så jag plockade och läste recept och startade processen med att göra svartvinbärsgelé. Jag såg framför mig hur det skulle bli några burkar med god gelé till höstens köttstekar av olika slag och kände mig otroligt duktig och bondelik!!

Det är ju bra med visioner, men ibland är de också orealistiska – det var mina om hur stor mängd gelé det skulle bli! Nu tycker jag efter allt arbete att det knappt var värt besväret att få två deciliter gelé, men smaken är det verkligen inget fel på och inte heller hur hela processen gick till.

Förhoppningsvis blir det större skörd nästa år eller också får jag plantera flera svartvinbärsbuskar. Man kan ju också köpa svartvinbärsgelé, men min är faktiskt godare!!