Jag försöker att inte visa något politisk ställningstagande i min blogg, men ibland kanske den ändå kan lysa igenom! Idag kommer den nog att göra det! Jag läser dagligen insändarna i vår lokaltidning och de är av väldigt olika områden och kvalitet!! Igår fanns två insändare (en av en som notoriskt skriver i stort sett varje dag och är otroligt osakligt kritisk). Den ena insändaren hade som rubrik ”Påtvingad nationaldag” – han den notoriskt kritiske menade att den så kallade nationaldagen var nu överstökad och det var skönt. Att nationaldagen är ett patetiskt påfund från makthavarna fjärran från folkets krav och att den här påtvingade nationaldagen kunde makthavarna stoppa upp på lämpligt ställe! Säg den som inte reagerar över sån fullständig rappakalja! Varje land – åtminstone de flesta – har en nationaldag som står för något historiskt och som firas med stolthet av just folket! Jag tycker faktiskt synd om den här kritiskte insändaren som inte tycks ha förstått detta utan bara gnäller och kritiserar – han måste vara väldigt olycklig!

Nästa insändare hade rubriken ”Saknar betyg för uppförande” och undrade över detta ändrande av betygssystem i skolorna hela tiden av alliansregeringen och menar att de system vi hade som gick i skolorna på 50-talet fungerade bra! Men hallå – var har den insändare varit mellan 50-talet och alliansen tillträdande i mitten av 2000-talet!!

Ja man ska kanske inte engagera sig alls i insändare, men det är så trist att det finns – förmodligen många – runt om i landet som ägnar mycket tid åt att vara sura, gnälliga och kritiskt mot det mesta runt omkring oss. Man skulle vilja öppna ögonen på dem att se omvärlden med lite mera positiva uppfattningar – vi har ett liv och det finns så mycket som är bra, vackert och trevligt och man mår faktiskt mycket, mycket bättre om man försöker se saker och ting ur ett mera positivt perspektiv, Ur varje situation kan man faktiskt plocka ut något som är positivt – försök så får du se!!

Tittar nu ut genom mitt arbetsrumsfönster mot skogen  och framför den blommar en äng med alla fantastiska sommarblommor och solen lyser från en blå himmel – det är väl positivt oavsett vilket betygssystem vi än har!!

Vi vet ju alla hur det blir när fågelungarna kläcks i sina bon så här års – föräldrarna får nästa slita livet ur sig för att ordna mat till de små. Men att få bo så nära som jag gör nu är ett privilegium och att få se detta på riktigt nära håll. Vårt gamla hus ger många möjligheter till småfågelbon och bl a så finns här ett blåmespar som hittat en liten, liten smyg under taket strax ovanför entrédörren. Oj vad de gnor hela tiden för att ordna mat! Ibland när de kommer så stannar de en stund utanför boet med mat i munnen för de behöver tydligen en vilopaus innan de matar sina små och får ge sig iväg efter ny mat.

När vi lämnade hunden hos väninnan i lördags så satt vi en stund ute i hennes trädgård och då kom en rultig skatunge hoppande och satte sig några meter ifrån oss. Hunden låg snällt kvar och tittade förundrat på den stora dunbollen som plötsligt satt där och pep, Skatmamman kom oroligt flygande, men vågade sig inte ner till ungen – vi och hunden satt ju i vägen! Varje gång mamma lockade så skrek ungen och gapade jättestort – ”ge mig mat genast”. Efter en lång stund fick skatungen nog (kanske av svält!) och hoppade käckt iväg mitt framför nosen på hunden och försvann runt knuten på huset. Men visst är det väl curlingföräldrar som ska hålla på att mata sina fågelungar t o m när de lämnat sitt bo!! Den här skatungen var säkert en hel del större än sin mamma, men hon har väl magrat av all stress och arbete att ordna med mat!!

Vi fick logistiken att fungera helt perfekt!! Släktträffen skulle starta kl 13.00 på lördag utanför Norrtälje. Vi åkte från Leksand med hunden som skulle inkvarteras under dagen hos väninnan i Åkersberga, vi skulle hämta upp dottern vid järnvägsstationen i Åkersberga och vi skulle möta sonen på en bensinmack strax utanför gården där släktträffen skulle äga rum.  Allt detta måste ske vid fasta tidpunkter för att det skulle fungera – och det gjorde det in i minsta sekund!!

Släktträffen var en lunch med ett 50-tal kusiner, sysslingar och deras anhöriga. Det var en brokig samling av vilka vi inte träffat så många tidigare. Bakom träffen är en saga – ja faktiskt! Min mans mor var adopterad och först efter hans båda föräldrars bortgång hittades adoptionshandlingarna och samtidigt hade maken börjat släktforska. Så efter inte alltför långt sökande började han nysta upp en stor släkt där de allra flesta bor i trakterna omkring Norrtälje. Så från att inte ha haft några kusiner alls hade han plötsligt 12 st (halvkusiner) och dottern och sonen hade 32 sysslingar!! Kontakt togs med den näst äldste kusinen som tagit över modernegården där alltså makens biologiska mormor bott! Vi har träffat dem några gånger och det resulterade i att de absolut ville ordna denna släktträff så att släkten fick träffa sin nye kusin och hans barn.

Det hela blev så otroligt lyckat med långbord på logen och en god buffé och mycket, mycket prat och skratt. Så det blir nog en fortsättning på detta för alla kusiner och sysslingar var inte med av olika skäl så det kvarstår nog ett 50-tal till att träffa!!

Kvällen avslutades med en lite lugnare middag med barnen och väninnan och en summering av dagen.

En kaxig skrattmås har ockuperat vår stora gräsmatta. Den kommer varje morgon och spatserar malligt omkring och jagar iväg varenda annan fågel som vågar komma i närheten! Den beter sig som om hela gräsmattan är hans/hennes revir och där ingen annan är tillåten att slå sig ner. Hunden bryr sig inte utan tittar mera förstrött på den kaxige!

Igår morse kom ett rådjur inhoppande – innan den kaxige kommit – och stannade och tittade lite fundersamt på vårt hus. Den vände sen och hoppade vigt över diket och försvann ut över åkern. På kvällen kom Mickel räv springande i en rasande fart över åkern och in i vår skog och då blev det fart på hunden. Ut i skogen, skällande som en besatt men hann förstås inte alls ifatt räven. Hon kom tillbaka och ”talade om” att vi minsann hade en räv i skogen!

Småfåglar av alla de slag har hittat små smygar och håligheter i vårt hus där det nu är full fart med fågelungar och jäktade föräldrar som får flyga i ett för att hitta mat till de små. Det är så fantastiskt att få bo så här nära naturen och uppleva så härliga saker varje dag.