Ja så känns det faktiskt! Jag löser många korsord – det är minst ett om dagen för jag tycker att det är så stimulerande och inbillar mig att det håller min gamla hjärna a jour med dagens händelser och ibland är det fråga om saker som hänt för länge sen också och då får jag använda min gamla hjärna ordentligt!! Igår fanns en ruta med ordet ”Armstrong” i och naturligtvis skrev jag dit ”Louis” – det är för mig Armstrong! Inte en tanke på att det efter Louis Armstrong funnits andra kända Armstrongare, men det blev jag medveten om i morse när jag såg lösningen på gårdagens kryss i dagens tidning; det skulle vara ”Lance”!! Då kände jag mig verkligen till åren kommen!! Och så mycket i vardagen som kan vara på detta sätt att vi som varit med ett tag har lite andra referenser än de som är lite yngre och att våra direkta, spontana tankar inte är riktigt up to date. Det händer ju faktiskt ganska ofta att yngre medmänniskor kan ställa frågan: och vem är det?? Informationssamhället gör ju att vi ska få rum med så otroligt mycket information och det vi lite äldre har lagrat ligger ju fast där det ligger och under våra första år stoppades vi inte fulla av ny information på samma sätt som dagens unga gör.

Men å andra sidan – grammisgalan igår kväll gick mig i stort sett spårlöst förbi för där fick jag ständigt ställa frågan: och vem är det??

Har startat långtidsprojektet att gå igenom alla fotografier som har varit undanstoppade i massor av år! Tanken är att scanna de vi vill ha till datorn. Så jag går nu igenom alla fotografier och sen väntar nästa steg att sortera ut de vi vill scanna och försöka hitta negativen till dessa kort!! Låter som ett evighetsjobb men om man inte börjar så blir det aldrig av!!

Men vad som slår mig när jag nu sitter och går igenom alla mängder av fotografier är; varför tar man så många foton på vackra utsikter, blommor, blommande rabatter, stigar i skogar, ängar och sjöar mm mm. När man tittar på dessa foton så kan de vara tagna var som helst och inte säger de särskilt mycket heller!

Bland alla foton fanns några gamla foton från en resa som mina föräldrar gjorde tillsammans med min pappas bror med hustru. De gjorde en fantastisk resa i norra Norrland och in i Norge. Jag blev glad när jag fick se det första fotot som föreställde min farbror och faster och tänkte att det skulle bli roligt att se deras resa och kanske även något foto på mina föräldrar. Men min besvikelse blev ganska stor när resten av fotona föreställde inredningar från de ställen de bott på under resan! Kök, storstugor, sovrum men inte ett enda från den vackra naturen eller på mina föräldrar!

Men det stora nöjet är ändå att få en riktigt nostalgisk resa tillbaka i tiden när man ser foton på barn och barnbarn och gamla vänner (som ser otroligt unga ut!) och även att konstatera att en gång i tiden var även vi unga och smala!