Idag – onsdagen den 27 mars 2013 – är det dymmelonsdag! Inte askonsdag – den infaller enligt kyrklig definition i veckan efter fastlagssöndagen.

Alltså – dymmelonsdag! Infaller onsdag före Påsk då påskfriden inleddes. Namnet kommer av traditionen att i Skandinavien ersätta metallkläpparna i kyrkklockorna med trästavar -”dymblar” – för att ge ett så dämpat ljud som möjligt, en markering av att det var stilla veckan och att långfredagen var i antågande.

Sist upp ur sängen den här dagen kallades ”dymmeloxen”!! Var det du???

Tänk vad vi blivit misstänksamma när det ringer någon och vill tala om telefonnät och ev byte!! Media har verkligen skrämt upp oss alla och när man får en försäljare på tråden så har man ju helst lust att bara slänga på luren!! Nu är vi ju lite för väluppfostrade för att göra det så det börjar ju med att man lyssnar på vad han/hon har att säga, men hela tiden maler känslan av: lägg på luren innan du blir lurad in i något du inte vill!!! Det är ingen skön känsla precis att behöva vara på sin vakt på det här sättet, men så ser verkligheten ut idag – tyvärr! Misstro och misstänksamhet är inte trevligt, men det händer lite för mycket runt omkring oss för att tillit och tilltro ska få finnas som det fanns förr. Tänk då kunde folk ha sina ytterdörrar öppna och olåsta!

Har varit på en härlig promenad ute på isen på Molnbyggesjön (konstigt namn!) med man och hund! Inte en enda själ där förutom vi och två mycket snabba snöscoteråkare som snabbt försvann in i en av vikarna på sjön! Märkligt egentligen när det är en så här strålande vårvinterdag med temperaturen runt nollan och en sol som skiner från en molnfri himmel. Isdjupet lär vara ungefär 50 cm så det är riskfritt att gå på den! Att ha denna närhet till en så otroligt fin och vacker natur känns verkligen som ett privilegium! Vi fantiserar nu om egen snöscoter, isborr med tillbehör för att kunna vinterfiska, båt till sommaren med trailer så att vi kan åka mellan olika sjöar! Låter bra eller hur? Men, men vi får väl se vad det blir av detta!! Kanske i slutändan var sin cykel – den som lever får se!!

Sitter vid datorn! Hör ett väldigt högt och märkligt motorljud utanför huset. Försöker titta ut, men ser ingenting och går då ut på förstukvisten! Har redan antagit att det är ett flygplan eller en helikopter så jag kikar uppåt himlen men ser inget där men – i stort sett mitt framför näsan svävar en helikopter bara några meter över marken! Det blev faktiskt lite chockartat!! Han vänder precis vid vår tomt och flyger lågt över elledningarna så det är förstås en koll av alla ledningar. Men det var verkligen något speciellt att se helikoptern så otroligt nära.

Idag faller snön i stora flingor sakta, sakta! Lite annorlunda än de bilder som visades på TV imorse från Skåne! Här varvas snöfallet med att solen skiner,  MEN VAR ÄR VÅREN??? Förmodligen kommer den snabbt när väl tiden är inne och då blir det ju synd om alla allergiker – har ett barnbarn som är gravt allergisk och hon håller just nu på att bygga upp ett försvar med medicinering mot vårens alla hemskheter. Så olika vi upplever våren! För oss som är förskonade från den typen av allergier är det ju en fantastisk tid som kommer. Vi längtar nog alla efter att känna den där speciella luften, se knoppar komma på buskar och träd, se snön försvinna och rabatterna komma fram där det otroligt nog varje år kommer upp växter igen! Tussilago i dikesrenarna, blå – och vitsipporna i skogen, talgoxarnas vårsång  – ja listan kan bli hur lång som helst!

LEKSANDSKULLAN OCH VÅR HERRE

Vår Herre satt begrundande vid himmelrikets port
och tecknade i Livsens bok, vad människorna gjort.
Han förde dubbla kontoslag precis som en affär
med uppslag mellan A och Ö och sirligt ”an” och ”per”.

Då kom från västanvindens skog en leksandskulla fram
en röd och rund och piggögd en, men ganska allvarsam,
hon neg inför Herren, som sig bör, och frågade så käckt:
Int vet du, Far, om det är långt till nästa sätertäkt?

Vår Herre strök sig i sitt skägg och log, så magen skalv,
och satte fram en blommig stol bredvid sitt himlavalv
och sade: Varsågod och sitt, så får vi språkas vid,
nu är du hos Gudfader själv, och vi har gott om tid!

Men då sa kullan: Nej du, tack! Jag känner till det där!
Jag har vart med nåt varv förut och vet, hur karlar är!
När dom vill vänslas och står i med en gudsnådlig min
och talar om Gudfader själv, är dom ett strå av Hin!

Ja minns väl Lassafar en gång! Guhjälposs en sån karl!
Han gjord som du med stol och allt och ba’ mej stanna kvar
och vänslas o kröp närma’ mej, men då sa jag: Vet hut,
för är du sån, du Lassafar, ska en utav oss ut!

Nu bistrade vår Herre till inför så hädiskt tal,
så jorden gnisslade och vren och ristade sitt skal
men kullan sade lugnt och tryggt: Håll i dej där du står,
för det var rent av oskapligt, va gammelguffarn går!

Men nu blev Herren mäkta vred, och sen Han porten stängt
så röt Han till med gruvlig röst bestraffande och strängt:
Är det ett språk, som passar här vid himmelrikets port!
Nu stundar räkenskap och dom för allt av synd du gjort!

Men kullan såg helt oförskräckt på portens stränge man
och sade: Far ska lugna sej, det här går inte an!
Och är mitt språk för opassligt, så du det inte tål,
så gubevare dej då, far, för äkta Älvdalsmål!

Då log Vår Herre om igen, så sällsamt varmt Han log,
att blanka stjärnor sprungo fram i västanvindens skog,
så sade Han till kullan milt: Stig i min glädje in!
Se, du är rättframhetens barn och saligheten din!

Jag har platt intet gagn av folk, som älskar fjäsk och krus,
dom passar bättre mittemot och inte i mitt hus!
Du säjer, som du menar, du, och vad du gjort i tok,
det har jag redan strukit bort här i min kontobok

Då föll hon ner på sina knän och sade: Är du Gud,
förlåt mej då, men jag har sökt att akta dina bud,
men själv har jag inte mod att ingå i ditt land
– det kanske går, om du går med och håller mej i hand.

Och de gick in på samma gång vid sällsamt hög musik,
ja, aldrig har det spelats förr som då i himmelrik
Det sägs, att Leksands Brudmarsch är ett eko av den sång,
som speltes, då en kulla kom till himmelrik en gång.

Paul Lundh/ur boken ”Barn”

En stor flock sidensvansar gästar vår trädgård idag och det brukar betyda att våren är på väg! Vår hund accepterar småfåglar – och ekorren – men absolut inte stora fåglar och det här blev mycket för henne, så hennes skällande ekar fortfarande runt huset!

Har ägnat en del av förmiddagen att titta på de två stora, maffiga råbockarna som anslutit sig till rådjurshjorden. De är precis utanför mitt arbetsrumsfönster och muffar lite smågräl med varandra, men framförallt kör de iväg de två små handjuren som finns i hjorden. En av ungarna försöker vara lite kaxig och går emot den stora bocken, men naturligtvis håller han på att få riktigt med smörj så han springer tillbaka ut i skogen. De är så fina och vi blir lite andäktiga att ha dem så nära inpå oss.

Kallt för att vara mars – imorse var det minus 21 grader! Det är då skönt att det är en torr kyla för då blir det inte så otroligt råkallt som det blir när det är mera fuktig luft. Det är klart att man undrar vart våren tog vägen, men frampå dagen sätter dagsmejan in och då tär det faktiskt på snötäcket. Så det kommer nog en vår i år också!!

Det är så skönt med en omtänksam make; han vet inte hur väl han vill mig och det känns så bra när jag inte mår så där på topp precis! Dagen är inrutad efter piller och sprutor och det är kanske nyttigt att få lite perspektiv på livet! Det finns ju faktiskt de som har det mycket värre och får hålla på att medicinera hela sitt liv – jag ska förhoppningsvis slippa efter ca 10 dagar!

Varför detta märkliga namn på en blogg? Ja jag är ingen äkta dalkulla men bor sen några år i en typisk dalaby med röda hus strax utanför Leksand.

Jag bor i ett gammalt dalahus – en del av huset är från mitten av 1800-talet – och det finns typiskt dalauthus och härbre och gärdsgård! Så det förpliktigar att se till att allt blir som ett miniSkansen!! Jag är tackochlov lite nördig när det gäller allmoge och gamla Dalatraditioner så det är som om jag verkligen har hittat hem och hittat rätt!

Så jag ser mig som en oäkta dalkulla!